Tonight!
Grupparbetet fixat! Skönt att ha det klart innan hemtentan kommer ut imorgon. Jag ska strax hoppa in i duschen och börja fixa mig inför föreställningen ikväll. Guld och glitter lär det bli!
sweet
Strax kommer tjejerna fårn klassen hit och vi ska fixa klart vårt grupparbete. Orkade inte ta mig till skolan så jag bjöd hit dem istället. Så kan jag få gå runt i mjukisbyxor och rufsigt hår. En perfekt början på torsdagen!
Hur lätt som helst!
Mat och träninng avklarad för idag, inga problem. Kanske för lite, kanske inte. Jag bryr mig inte så mycket, för just nu så spelar det ingen roll då jag ändå inte kan göra speciellt mycket åt det. Imorgon är den stora dagen. Samba- och capoeira uppvisning för 6-7000 gymnasie elever i Malmö. Pirrigt? Ja! Tur att man slutade gymnasiet för 2,5 år sen så någon gymnasieelev lär man inte känna =)
Förra veckan så berättade en barndomskompis till mig att hon är sjukskriver på grund av depression. Jag visste att hon förr eller senare skulle hämna där, med tanken på allt hon gått igenom under sin barndom. Hur som helst, så passade jag på att berätta om min ÄS och trodde att hon skulle förstå. Visst gjorde hon kanske det. Men hon ville ge mig ett "tips" på hur jag skulle bli frisk. Hon sa att det bara är att äta när man är hungrig och sluta äta när man blir mätt. Jag borde get henne ett annat tips på hur hon skulle komma ur sin despression: bara att vakna upp imorgon och vara glad. Hur lätt som helst!
Nog med ironi. Det jag ville säga var att personer som inte haft någon form av ätstörning förstår inte riktigt vad det handlar om. Det handlar inte om att jag är ointelligent och inte vet att jag måste äta och inte ska spy. Man vaknar inte upp en dag och har en ätstörning, på samma sätt som att man inte vaknar upp en dag och inte har det. Det är så mycket svårare att bli frisk än att bli sjuk. Att bli sjuk var en omedveten process, eller jag visste kanske vad jag höll på med, men jag visste inte vad konsekvenserna skulle bli. Det bara flöt på och jag gjorde lite som jag ville. Men att bli frisk är att ständigt jobba i motvind, att ständigt jobba emot sig själv. Nej, jag vill inte äta 5-6 mål om dagen, men jag måste. Och alla de gångerna jag måste äta är en kamp i sig. Jag och mina känslor brottas. Jag har länge låtit monstret styra i mitt liv, och nu ska jag ta kontrollen. Men vad är kontroll?
Kontroll var för mig ett minimalt matintag och överdriven träning. Jag måste ändra hela min tankegång nu, jag måste bli en ny människa. Ändra alla mina grunder och värderingar. Och nej, det är inte lätt. För hade det varit lätt så hade vi inte haft några sjuka människor.
Tror jag ska vakna upp imorgon och kunna prata kinesiska. Lätt som en plätt!
God natt på er!
Korv med bröd
När jag var yngre, och innan jag fick en ätstörning, så var ett frukostexempel korv med bröd. Har aldrig tyckt och ketchup, men lite hade jag ändå på, så att det inte blev torrt. Sen så slutade jag äta frukost helt ett tag, och nu äter jag oftast gröt till frukost. Är jag hos K så kan det bli en eller två mackor istället.
Kom hem imorse och såg att mamma handlat små kycklingkorvar och fullkornsbröd till korvarna. Så jag tänkte testa. 1h senare sitter jag här, och har klarat frukosten jättebra. Ingen ångest, ingen panik.
Äta för lite
Idag så är matproblemet lite tvärtom. Jag vet att jag måste äta tillräckligt mycket för att orka träna 3h ikväll. Förutom capoeiran ikväll, så ska vi ha showträning oxå. Och jag åt inte frukost förens halv 11. Så oron att äta för lite eller att inte hinna äta alla mina mål är vad som spökar idag. Sjukt hur allt kan vända. Från oron att äta för mycket till oron att äta för lite. Det är alltid något som stressar mig. Grejen är den att jag är rädd för att falla tillbaka i gamla mönster av fär mycket träning och för lite mat. Tidigare erfarenheter har gjort att jag vet vad som kan hända om jag slarvar. Jag vill inte komma dit igen. Jag vill inte gå ner i vikt genom att svälta mig, jag är förbi detta stadiet.
Men, ju 'friskare' jag blir, desto mindre tänker jag på mat, och desto mindre känner jag hungern. Och chansen att "fuska med maten" är större. Dock tror jag att detta fusk skulle vara omedvetet, men att jag innerst inne skulle vara medveten om vad jag gör.
prövning
Ikväll så har jag hört att det planerat fondue. Kött, pommer och massa såser. Jag har sms:at min bästa tjejkompis (vi ska vara där ikväll) och sagt att jag inte tror att det är någon bra idé och att jag inte vet om jag klarar av det. Hon sa att hon förstod, men sen dess så har vi inte pratat. Så jag ska strax iväg, utan att veta hur det blir. Jag är rädd!
Dessutom så är idag en träningsfri dag. Har dock gått en 40 min promenad till skolan.
Önska mig lycka till!
Gooooodmoorning!
Att tänka i andra banor
Är hemma efter 2,5 timmes träning och är väldigt slut. Ätit jättegod müsli med alldeles för mycket torkad frukt. Det var inte ens gott med så mycket sött, men jag måste ju alltid överdriva i allt. Men men, glömma och gå vidare. Att sitta och grubbla över något som hänt kommer inte att göra det ogjort. Det är bara en massa slöseri med tid och kraft. Och att spy är inte längre något alternativ för mig.
Och om jag ska vara riktigt ärlig, så har jag inte alls ätit för mycket, snarare för lite med tanke på hur mycket jag tränat. Bara det att det blev mycket torkad frukt, och det är så sött. Bla bla bla, nu så lägger jag mina dumma tankar i en låda och slänger ut dem genom förstret!
För övrigt så har jag kännt mig ganska frisk idag gällande maten. Jag har typ inte tänkt lika mycket på det. Jag måste typ påminna mig själv att jag måste tänka på maten. Det har blivit en sån vana att alltid tänka När ska jag äta? Hur ska jag äta? Vad ska jag äta? Ska jag överhuvudtaget äta?
Men idag så fokuserade jag mig istället på grupparbetet och Ojj vad mycket vi fick gjort. Sen så blev jag helt förvånad över att jag inte tänkt på mat. Jag blev chockad. Och om jag ska vara ärlig, så var det en lite skrämmande känsla. Som om det helt plötsligt inte var mina tankar. Som om någon annan tog över dem och pressade ut ordet Mat ur huvudet. Och jag förstod senare att det var jag som hade börjat tänka, och inte ätstörningen.
Jag är så stolt över mig själv, och över er oxå! Det kommer alltid att finnas en plats i mitt hjärta för er och ni vet inte hur mycket ni gör genom att bara finnas! Tack!!
Igår med Panna!
Väldigt mysig kväll med Panna igår. En väldigt klok tjej som inspirerar mig väldigt mycket. Jag själv går på alla konstiga saker som står i tidningar om dieter och trams "hur man ska äta för att ..". En sån sak är det här med att man ska dricka mycket vatten, och ett tag så drack jag så mycket vatten, att jag gick på toa två gånger i timmen. Vi snackar 6-7 liter om dagen, vilket absolut inte kan vara hälsosamt. En annan sak var det här med att jag absolut inte ska äta efter klockan 6. Visst, absolut, om man går och lägger sig klockan 9 så verkar det ganska bra. Men jag lägger mig inte förens efter 12 och då är det mindre bra. Och speciellt om man inte ätit tillräcklig middag. I alla fall, Anna är en sådan person som får mig att förstå varför det inte funkar så. Varför man inte kan lyssna på att tips på Aftonbladet. Hon gör mig så mycket klokare och så mycket friskare, då jag inser hur 'dumt' det egentligen låter. Jag fårstår inte att jag kunnat lyssna på alla sorters dietister, som alla går emot varandra. Det känns som att jag försökt följa alla möjliga dieter, och på så sätt slutat äta det mesta. I en diet ska man inte äta kolhydrater, i en annan ska man undvika fett, i den tredje ska man inte äta så mycket frukt eller mjölkprodukter, och i den sista så ska man utesluta kött. Är man en person som jag som är rätt naiv gällandes sånt, så tror man på allt som står. Resultatet av detta blir att man struntar i mat helt och hållet, och dricker 6-7 liter vatten. Alla dieter förespråkar ju vätska!
Trams! Det är dags för oss att sluta läsa skit i tidningarna och börja ta hand om sig själv istället. Att äta lagom mycket och lagom ofta, samt att motionera och sova tillräckligt är det enda vi behöver. Och att inte glömma att umgås med personer som vi älskar och som älskar oss!
Kramar!
blueberry
Stor morgonkram!!
att bara vara
Idag existerar inte sånna dagar. Idag sitter jag hemma och bara ÄR. Ingen ångest, inga rundor till kylskåp eller skafferi. Inga besök hos toaletten, han och jag har nämligen gjort slut =)
Panna kommer hit imorgonkväll och gör mig lite sällskap. Innan dess ska jag ha pluggat massa och gått på akrobatiken. Trevlig söndag med andra ord.
Snööö =)
Dessutom så snöar det idag och jag älskar snö. Jag minns inte när det snöade sist i Malmö under november månad? Bara det inte blir slask-väder som alltid. Vill ha stora flingor som fastnar på kläderna och ser ut som stjärnor. Vill ha mörka nätter där snön är det enda ljuset. Vill sitta med en filt omkring mig och med en stor kopp té och titta ut över en vit stad. Ååå mysigt! Tänkte snart gå ut och gå en sväng och andas in den friska luften!
Ikväll så blir det middag med K och sen hem till min bästa tjejkompis för lite vin och skvaller. Imorgon så blir det shopping med mamma. Hoppas att ni får en trevlig helg!
regn
Hade ställt in mig på en skön promenad till skolan med en kompis, men det började precis ösregna. Tur att jag inte var påväg när det började regna. Istället så hämtar hon upp mig vilket ocå blir bra då jag måste bära med mig flera kilos böcker. Stannar i skolan lite längre idag och börjar med grupparbetet som handlar om rasism i Sverige. Det var en hemsk upptäckt att alla vi frågade inte ansåg sig själva som rasister, men att de sedan inte skulle kunna gifta sig med en "svart" människa. Vi har trots allt inte kommit så långt som vi trott med mångkulturalismen!
K är hemma och är sjuk idag. Vill helst dit och ligga och mysa med honom. Dock är skola prior nummer ett nu för tiden. För ett halvår sen så vill jag hoppa av för att jag inte trodde att jag skulle klara av att plugga klart. Idag så vet jag att jag kommer klara mig alldeles utmärkt. Mitt egenvärde har växt något otroligt mycket, men det är fortfarande inte högt nog. Jag känner mig fortfarande mindre värd än andra människor, men jag jobbar, och jag tänker inte ge upp.
Samba och showträning ikäll, YES!
Today i'm a star
Jag har bestämt mig för att sluta skriva matdagbok ett tag och se hur det går. Min behandlare tyckte att det var en bra idé så länge det inte gick för lång tid mellan måltiderna. Det är mitt ansvar att sköta maten även utan matdagboken. Så detta kommer att bli ett nyttigt försök. Jag tar ett steg till från ätstörningen.
Vi har även pratat om minskad träning. Just nu så tränar jag 8h i veckan. Capoeira, samba och showträning. Från hennes perspektiv så är det tok för mycket. Men jag tycker ju om det s mycket. Jag trivs verkligen där och jag älskar att gå dit. Ingen ångest, inga dumma tankar. Dock är det en sak som skränmmer mig och det är det uppehåll vi kommer att göra med träningen mellan 6e dec och 2a januari. Hur ska jag klara mig i en månad utan min träning. Vad ska jag istället göra? Jag kommer bli så stor, jag vågar inte ens tänka längre än så. Och det är just i denna stund som jag inser hur sjuk jag egentligen är. Att jag får panik när de flesta tycker att det kommer vara skönt att komma ifrån träningen. Blää!
Tacos-middagen blev bra igår. Tacos kan ibland bli ångest för mig för att man håller rullen i händerna och då äter man snabbt. Igår så la jag upp allt så tallriken och hade brödet vid sidan om. På så sätt så åt jag långsamt och kontrollerat. Det kändes bra. Seger för mig!
Idag ska jag:
Plugga - en bok kvar att läsa. Känner min produktiv och duktig som redan läst så mycket
Sköta maten - äta på regelbundna tider och lagom mycket. Försöka glömma matdagboken
Promenad - rensa tankarna fårn plugget och komma ut från hemmet
Capoeira - ska ge järnet. Håller just nu på att lära två nybörjare de första sparkarna
sooon =)
Tisdag!
Åt lunch klockan 11 imorse, och så tidigt har jag nog aldrig ätit lunch. Skulle vara i skolan klockan 12 så det var bara att tvinga sig att äta även om man inte vcar jättehungrig. 12 hade nog varit bättre. Dock så visste jag att jag skulle behöva äta lunch innan skolan så jag var uppe redan klockan 7 och åt frukost. Jag måste planera och "offra" mina dagar om maten ska gå ihop med resten av mitt liv. När brukar ni äta lunch? Vilka uppoffringar får ni göra? Jag fick ju ge upp min sovmorgon =(
Mötet på Ätstörningsmottagningen blir imorgon klockan 9 istället. Det känns bra, men jag ver inte riktigt vad vi ska prata om. Jag vill inte gå dit och känna mig dum eller att behandlaren slösar bort sin tid på mig som inte ens vet vad hon ska säga.
Åt precis tre ballerinakex och vet ni vad? Jag var själv och jag överlevde. Dagen är inte alls förstöd. Istället så har den blivit bätte. Min kropp ville ha något sött och gott, och den fick det oxå. I kontrollerade former så är ingen mat farlig. Och jag ska verkligen försöka hålla fast vi detta.
Ikväll så ska jag, K och två tjejkompisar till mig laga tacos. Förutom tapas så måste nog detta vara den mest sociala maten. Tycker att det är så skönt att äta tillsammans och helst ur samma tallrik. Det känns naturligt för mig. Och att äta med händer. Det blir så avslappnat. Tänk en första dejt med tapas eller plockmnat där man ska dela på alls. Ååå mysigt. En av mina första dejter med K var just på ett tapas-ställe. Helt underbart!
Inställt möte
Mötet på Äs-mottagningen blev inställt idag. Min behandlare hade stannat hemma för vård av barn. På något sätt så kändes det skönt. Jag vet inte riktigt vad vi ska prata om. Innan så upptog matschemat hela timmen, men nu så tittar vi knappt på matschemat. Eller vi tittar inte alls på det, om det inte varit några problem. Och har det varit det, så brukar jag oftast ha kommit på själv varför det blev som det blev. Men jag måste fortsätta gå på mötena även om jag känner att jag kanske klarat mig utan. Jag ska vara kvar tills mina ätmönster är förändrade. Tant Malin skrev att hon tror att ätstörningstankarna förmodligen kommer att sitta kvar hela livet, och jag tror oxå det. Jag tror att jag aldrig kommer kunna må bra även när jag överätit eller när jag ätit en hel chokladkaka. Fast egentligen ska ett sånt behov inte behövas. Jag tror inte ens friska människor mår riktigt bra när de är övermätta. Fast jag vet inte riktigt. När någon i min omgivning blivit förmätt så brukar denna personen vilja vila en stund tills känslan går över. Så min känsla kanske bara skiljer sig lite. Att jag ältar fram och tillbaka även flera dagar senare är kanske det som skiljer oss åt. Men jag har blivit mycket bättre så att "glömma" bort om jag överätit. Jag har börjat acceptera att det blivit så denna gång, och till nästa gång så ska jag vara mer uppmärksam. Jag ska inte äta så snabbt och jag ska flrsöka känna efter bättre. Så att överäta är kanske bara en bra lektion, och en del i tillfrisknandet, som man lär sig något av. Och om jag jämför med några månader sen, så överäter jag väldigt sällan nu. Och ångesten är inte lika stor, även om den finns där.
En dag ska jag ha ett avslappnat förhållande till maten, det lovar jag mig själv.
saturday + sunday
Uppvisningen igår gick jättebra och det kommer att gå bättre för varje gång. Det var även min första capoeirauppvisning och jag fixade det bra, trots det hala golvet. Efter showerna så föreningen oss på mysig indisk middag. Efter det så blev det ett snabbt ombyte hemma och ut med mina tjejkompisar. Halv sex imorse släpade jag inte min kropp genom dörren och var äntligen hemma. Jag minns de gamla tiderna med mina vänner, när vi festade varje helg, hela tiden. Saknar det!
Har haft hård showträning idag och jag är heeelt slut just nu. K har oxå kommit hem från sin semester och jag har saknat honom. Vi har inte varit ifrån varandra innan så detta var en utmaning. Bad honom att köpa med sig en delfin till mig, men jag tror inte att det blivit av.
Hoppar in i duschen nu och kramar mig själv lite. Hoppas ni haft en trevlig helg!
Uppvisning ikväll!
Ikväll är det samba och capoeira uppvisning och jag är taggad inför det. Packat alla mina saker och dansat igenom danserna så att jag är mer säker på uppvisningen. Idag mår jag bra och jag ska fortsätta göra det ikväll, finns inget annat! Efter uppvisningen så ska jag hem o byta om och sen festa med mina älskade flickor. Blir nog lite dricka så att jag kan slappna av och tycka om mig själv. Onödiga kalorier och tråkigt att jag behöver sprit för att må bra. Men om det får mig att må bra så är det nödvändiga kalorier, så det så!
Festen igår
Så fort jag duschat klart igår och började fixa mig inför kvällen så försvann illamåendet. Jag glömde bort de tankarna jag hade innan. Det grubblandet över hasselnötterna framkallade mitt illamående, och så fort jag slutade tänka på att det jag gjort var "fel" så försvann illamåendet. Sånna illamående har jag kunnat framkalla av 2 bitar godis oxå, och när jag tänker efter så ligger illamåendet i mitt eget huvud.
Jag håller på att läsa en bok av Julie Gregory som heter 'Mamma sa att jag var sjuk'. Julie överlever Münchhausen by proxy, som förmodligen är den mest komplicerade och dödsbringande form av barnmisshandel. Mamman till den här flickan eftersträvar läkarnas uppmärksamhet och får dem att tro att något är fel på flickan. Efter årtals av prover så hittar läkarna fortfarande ingenting. Boken handlar om flickan som tror att hon är sjuk. Och till slut så blir hon sjuk för att hon tror att hon är sjuk ..
Nej jag är inte så bra på att recenssera böcker och jag har inte kommit så långt i läsningen, men jag vill dra en paralell mellan hennes "påhittade" sjukdom och mitt "påhittade" illamående. Jag tyckte helt enkelt att jag ätit för mycket och tankarna ledde till att jag började må illa. Illamåendet kom dessutom ca 1.5 efter måltiden, vilket oxå förklarar att jag egentligne inte blev illamående av maten utan av tankarna.
Dessa tankar ska jag försöka vara medveten om nästa gång det händer, och försöka göra något åt direkt.
Festen igår var rolig, men jag vågade inte riktigt ta plats. Jag pratade inte så mycket, utan tänkte mest på hur jag såg ut och blablabla. Trots kommentarer från de flesta på festen om min klänning och figur så kunde jag inte sluta tänka fet-tankar. När jag kom hem och ställde mig framför spegeln så såg jag egentligen hur fin jag var.. Hur blir jag av med dessa dumma tankar som hela tiden pendlar mellan att tycka att jag är vacker och att tycka att jag är fet och äcklig? Blääääää
Förebyggande av ångest och hets!
Försöker intala mig själv att det inte var så farligt med nötterna. Och det var det inte, jag vet det innerst inne och jag säger det högt hela tiden, men det känns som att jag inte hör det. Som att jag ignorerar min egen röst. Som att det jag säger inte har någon betydelse. Det känns som att min dåliga sida är medveten om att min goda sida bara säger så för att lugna ner mig. Men att min goda sida inte heller egentligen menar det. Nej, snart så blir jag schizofren oxå.
Promenad, just det!
18:30
Hemma igen från en promenad med mina föräldrar. Illamåendet kom där nånstans oxå, och just nu så känner jag bara för att spy upp allting. Men sen så vet jag oxå att jag själv framkallat illamående genom att tänka hur fet jag kommer bli av 50 g nötter. Festen känns inte heller så lockande, men jag ska ta mig dit. Så det är bara att resa sig upp och gå duscha nu. Hoppas att det inte blir klädångest sen oxå. Ska verkligen intala mig själv att jag är helt underbar och ska tärffa massa vänner och festa.
Hoppas att ni får en trevlig fredag!
