Äs-mottagning imorgon
Möte på Äs-mottagningen imorgon igen. Tror att vi bestämde sist att det skulle bli min sista vägning. Sen ska jag bara vägas då och då. Meningen var att jag skulle se att vikten flyttas lite grann och inte skjuter i höjden efter en måltid eller efter lite godis. Än så länge så har vikten varit stadig och inte rört sig mer än 0,2kg ner, men imorgon så tror jag att det kommer visa upp. Jag har slarvat lite med maten, eller inte slarvat, utan bara ätit som normala människor. Ibland lite lite, ibland lite mer och ibland oregelbundet. Och dessutom så har jag min mens, vilket kan påverka vikten. Men det är inget jag tänkt på förens nu när det börjar närma sig. Jag vet inte hur min reaktion kommer att bli och om det kommer att leda till mindre mat och mer träning, men det återstår att se. Vad jag däremot vet, är att jag fortfarande är jag, och det räcker för mig!
Från och med imorgon så inför jag en ny regel hos mig. Jag ska sluta äta alla mina mål framför datan. Jag gör detta varje dag och alla mål som jag äter själv äts framför datorn. Hemskt. Vill inte förknippa datoranvändandet med mat. Mat ska intas i köket eller i ett annat rum utan störningsmoment, som Tv, data, musik osv. Hur gör ni andra?
Från och med imorgon så inför jag en ny regel hos mig. Jag ska sluta äta alla mina mål framför datan. Jag gör detta varje dag och alla mål som jag äter själv äts framför datorn. Hemskt. Vill inte förknippa datoranvändandet med mat. Mat ska intas i köket eller i ett annat rum utan störningsmoment, som Tv, data, musik osv. Hur gör ni andra?
ändrade planer
Skulle egentligen på 1,5h massage idag. Det var K's födelsedagspresent till mig i somras som jag varit så dålig på att boka in. Hur som helst så ringde de mig igår och sa att personen som skulle ha hand om mig är sjuk och jag fick boka nytt datum. Snyft. Så jag åker in och jobbar idag istället. Jobbet innebär väldigt konstiga mattider för mig, då vi har paus var 2:a timme. Men det är en utmaning som jag klarar mycket bättre nu än förr. Det roligaste med att bli frisk måste ju vara alla de sakerna som man nu klarar äv mycket lättare än förr. Att man inte får panik så fort ens planer ändras, utan att man snabbt kan omplanera sin dag. Hade det varit gamla N som pratat och fått sin massage avbokad, ja då hade jag tänkt att de avbokade för att de inte ville ta på mig. Men men, nu vet jag mycket bättre. Det som var svårt förr, inser jag nu bara var en liten bagatell, som nu är väldigt lätt att klara av.
Kramar!
Kramar!
på vääääg!
Det känns skönt att vinka ätstörningen längre bort för var dag som går. Det känns skönt att veta med all säkerhet att jag kommer att bli frisk. Att jag är på så god väg och har så mycket stöd från folk omkring mig. Jag är i bra händer, men främst så har jag mig själv att tacka. Det är ju jag som gör jobbet!
Har sprungit runt på skolan idag och försökt fixa intyg till praktiken. Fy för de på administrationen som inte verkar veta vad de sysslar med. Har blivit runtskickad hela dagen utan att ha fått något gjort eller påskrivet. Och dit ska jag även imorgon.
Lagar middag till familjen ikväll, mums!
Har sprungit runt på skolan idag och försökt fixa intyg till praktiken. Fy för de på administrationen som inte verkar veta vad de sysslar med. Har blivit runtskickad hela dagen utan att ha fått något gjort eller påskrivet. Och dit ska jag även imorgon.
Lagar middag till familjen ikväll, mums!
Göteborg
Kom hem från Göteborg idag efter 2 dagar hos en nära tjejkompis. Vi har festat lite, shoppat massa, sett film, skvallrat och ätit god mat. Bättre kan det inte bli. Även om det är skön att vara hemma så har den korta resan varit lärorik för mig. Jag har helt enkelt fått leva efter någon annans matschema och fått se hur vanliga människor gör. Och det har kännts otroligt bra att slippa tänka. Så skönt.
Träffade även Malin i nån minut innan jag åkte. Väldigt överraskad blev jag över vilken energi hon utstrålade. Önska att vi dock fick ses mer och prata. Men det kommer!
Just nu så är jag bara så glad! Allt känns så bra, så bra, och det ska fortsätta att kännas så. God natt!
Showen igår!!!
Wow, vilken show igår! Allt gick så bra och jag vet inte sist jag var så glad och så avlappnad och så bekväm i min kropp. Alla var så fina och så taggade. Allt skulle gå så snabbt så det var inte så mycket tid över till att tänka på hur man såg ut. Vill bara lägga upp videon så ni ska få se hur duktig jag var och hur självsäker jag ser ut. Aaaaah!! Efter showen så åkte vi till en av tjejerna och kollade på den 30 min långa videon och jag var fortfarande lika glad efter att ha sett vi´deon två gånger. Vi var alla så fina och så duktiga, alla på sitt sätt. Och att stå och jämföra mig med någon annan, nejnej, jag är bäst så som jag är!
Packar mina grejer för fullt nu. Åker till Göteborg strax. Blir festande och massa mys med en väldigt nära kompis som flyttar utomlands. Tajmningen kunde inte ha varit bättre.
Förutom det så är det väldigt spänt mellan mig och K. Vet inte hur det kommer att sluta. Men jag tar lite tid från hjärnan och glömmer bort att bekymmer och lever istället i min drömvärld. Kramar!!
Packar mina grejer för fullt nu. Åker till Göteborg strax. Blir festande och massa mys med en väldigt nära kompis som flyttar utomlands. Tajmningen kunde inte ha varit bättre.
Förutom det så är det väldigt spänt mellan mig och K. Vet inte hur det kommer att sluta. Men jag tar lite tid från hjärnan och glömmer bort att bekymmer och lever istället i min drömvärld. Kramar!!
learn from your mistake
Jag saknar all inspiration till att skriva. Har tänkt flera gånger "ja idag, idag ska jag skriva något bra", men det har alltid slutat med att jag glömt bort bloggen. Jag vet ng inte riktigt vad jag skulle kunna skriva. Allt går ju som planerat och ätstörningen avlägsnar sig sakta men säkert. Tjock-känslorna kommer allt mer sällan och jag vågar äta allt fler gånger. Jag ligger på samma vikt som jag låg på förra vintern när efedrin och spya var mina närmaste vänner.
Känner mig rätt dum nu i efterhand. Hur kunde jag låta det gå så långt? Hur kunde jag vilja förstöra min kropp och oroa mina nära omkring mig? Bulimi måste vara det mest ego som jag gjort. Trott att världen kretsar kring mig, att alla tittar och bryr sig om mig, att alla dömer mig, att jag är centrum för allas värld. Puuuuh, tur att det inte är så.
Jag vet så mycket bättre än att göra om det jag gjort, men jag kan inte sluta tänka på en sak. Att bli sjuk var en omedveten process. Jag var väl medveten om att det inte var bra för mig att göra och tänka i vissa banor, men jag trodde aldrig att det skulle gå så långt som det gick. Tänk om jag om 2 år skulle börja gå mot samma sak, utan att förstå det, och hamna på samma ställe som jag varit på innan? Många får ju återfall. Jag hoppas bara att jag lärt mig en läxa och att jag aldrig kommer att hata mig själv så mycket att jag kommer tillåta mig själv att skada min kropp på det sätt jag gjort. Man lär sig av sina misstag, är det inte så?
Känner mig rätt dum nu i efterhand. Hur kunde jag låta det gå så långt? Hur kunde jag vilja förstöra min kropp och oroa mina nära omkring mig? Bulimi måste vara det mest ego som jag gjort. Trott att världen kretsar kring mig, att alla tittar och bryr sig om mig, att alla dömer mig, att jag är centrum för allas värld. Puuuuh, tur att det inte är så.
Jag vet så mycket bättre än att göra om det jag gjort, men jag kan inte sluta tänka på en sak. Att bli sjuk var en omedveten process. Jag var väl medveten om att det inte var bra för mig att göra och tänka i vissa banor, men jag trodde aldrig att det skulle gå så långt som det gick. Tänk om jag om 2 år skulle börja gå mot samma sak, utan att förstå det, och hamna på samma ställe som jag varit på innan? Många får ju återfall. Jag hoppas bara att jag lärt mig en läxa och att jag aldrig kommer att hata mig själv så mycket att jag kommer tillåta mig själv att skada min kropp på det sätt jag gjort. Man lär sig av sina misstag, är det inte så?
bikinishow .. ?
Hej,
Jag vet inte vad jag ska skriva, vill nog bara skriva av mig lite. Igår på träningen så bestämde vi att jag skulle ge bikinishowen en chans till nästa helg. Jag ska till mig tränare och testa lite sambabikinis och se hur det känns och om jag vill. Jag har verkligen valt fel sport att syssla med, det vet jag. Målet men showuppvisningarna är att man efter ett tag ska dansa i en sambabikini. Jag vet inte vad jag känner. Det jag vet är att jag gick och la mig igår stressad och fylld med oro. Jag hade behövt kura ihop mig och gråta ut men jag försökte tänka bra tankar. Imorse vaknade jag ungefär på samma sätt. Men jag ska nog kunna vända dagen till lite bättre.
Och om den här oron och stressen har med sambauppvisningen att göra, ja då får jag helt enkelt hoppa över bikinishowen och göra show med mer kläder på. Ska prata med min behandlare om det. För jag vill egentligen inte låta sjukdomen stå i vägen för någonting som jag vill göra.
Tandläkaren snart. Inte varit där på kanske 2 år, men går nog bra. Sen åker jag till skolan och lämnar in tentan (jippy), och sen en sen lunch med mamma i stan. Önska att jag slapp äta alls idag. Men men det är visst inget alternativ för mig!
Jag vet inte vad jag ska skriva, vill nog bara skriva av mig lite. Igår på träningen så bestämde vi att jag skulle ge bikinishowen en chans till nästa helg. Jag ska till mig tränare och testa lite sambabikinis och se hur det känns och om jag vill. Jag har verkligen valt fel sport att syssla med, det vet jag. Målet men showuppvisningarna är att man efter ett tag ska dansa i en sambabikini. Jag vet inte vad jag känner. Det jag vet är att jag gick och la mig igår stressad och fylld med oro. Jag hade behövt kura ihop mig och gråta ut men jag försökte tänka bra tankar. Imorse vaknade jag ungefär på samma sätt. Men jag ska nog kunna vända dagen till lite bättre.
Och om den här oron och stressen har med sambauppvisningen att göra, ja då får jag helt enkelt hoppa över bikinishowen och göra show med mer kläder på. Ska prata med min behandlare om det. För jag vill egentligen inte låta sjukdomen stå i vägen för någonting som jag vill göra.
Tandläkaren snart. Inte varit där på kanske 2 år, men går nog bra. Sen åker jag till skolan och lämnar in tentan (jippy), och sen en sen lunch med mamma i stan. Önska att jag slapp äta alls idag. Men men det är visst inget alternativ för mig!
i'm making business
Har precis varit och träffat en av Malmös nattklubbsarrangörer och fixat en dansuppvisning för dansgruppen. Känns skönt att få igenom ett projekt som man kämpat lite med. Känner mig lite som en businesskvinna i en svart kostym och portfölj.. Snacka om att leva in sig i rollen =)
Jag ska gå lägga mig nu så jag får sova ikapp alla missade timmar. Får bli mina nya rutin att sova tidigt. Vet inte varför jag sitter och glor in i skärmen och letar runt på nätet efter något roligt att spendera mina timmar på. Sova är så mycket bättre ju.
Godnatt!
Jag ska gå lägga mig nu så jag får sova ikapp alla missade timmar. Får bli mina nya rutin att sova tidigt. Vet inte varför jag sitter och glor in i skärmen och letar runt på nätet efter något roligt att spendera mina timmar på. Sova är så mycket bättre ju.
Godnatt!
Behandlingsmöte idag!
Jag var väldigt orolig innan jag ställde mig på vågen. Min behandlare sa att alla tjejer har en pendelvikt, bått kilo upp eller ner i månaden, beroende på menstruationen. Jag visste detta, men jag fortsatte att tänka 'tääänk så har jag gått upp'.
Ställde mig på vågen och den visade precis som förra gången. Exakt, exakt, exakt. Gissa om jag var glad? Jag tror att vägningen kommer att vara bra för mig. Jag kommer att inse att det inte spelar någon roll om man äter lite si sådär ibland. Kroppen reglerar det mesta. Och jag kan fortfarande äta lite onyttigt då och då utan att något händer med vikten. Visst hade jag tur idag, men nästa tisdag när det är dags för vägning igen, kanske det blir andra tankar. Men mer om det då.
Vi pratade om mina mål och hur det såg ut och hur det funkade. Hon var nöjd över mina resultat och jag lovade att fortsätta även denna vecka. Nästa vecka när vi ses ska vi prata om hur jag ska "överleva" två veckors uppehåll efter skolan innan min praktik i februari börjar.
Ställde mig på vågen och den visade precis som förra gången. Exakt, exakt, exakt. Gissa om jag var glad? Jag tror att vägningen kommer att vara bra för mig. Jag kommer att inse att det inte spelar någon roll om man äter lite si sådär ibland. Kroppen reglerar det mesta. Och jag kan fortfarande äta lite onyttigt då och då utan att något händer med vikten. Visst hade jag tur idag, men nästa tisdag när det är dags för vägning igen, kanske det blir andra tankar. Men mer om det då.
Vi pratade om mina mål och hur det såg ut och hur det funkade. Hon var nöjd över mina resultat och jag lovade att fortsätta även denna vecka. Nästa vecka när vi ses ska vi prata om hur jag ska "överleva" två veckors uppehåll efter skolan innan min praktik i februari börjar.
Tisdag
Hittade denna länk på Mollys blogg:
http://www2.unt.se/avd/1,,MC=16-AV_ID=851233,00.html
Handlar om att fler unga tjejer dör i anorexi
Har precis avslutat frukost och ska snart sätta igång med hemtentan. Lite stressad är jag för att jag känner mig lite osäker på om jag kommer fixa tentan, men jag får hålla hoppet uppe. Jag vet att det bara är min dåliga självkänsla som inte låter mig tro att jag kommer lyckas. Jag har ju klarat mig alla de andra gångerna.
Idag så blir det ätstörningsmottagningen och vägning, så klart. Blandade känslor där. Rädd för viktuppgång. Önskar att jag fick väga mig innan frukosten, men det går ju inte. Skriver mer sen!
http://www2.unt.se/avd/1,,MC=16-AV_ID=851233,00.html
Handlar om att fler unga tjejer dör i anorexi
Har precis avslutat frukost och ska snart sätta igång med hemtentan. Lite stressad är jag för att jag känner mig lite osäker på om jag kommer fixa tentan, men jag får hålla hoppet uppe. Jag vet att det bara är min dåliga självkänsla som inte låter mig tro att jag kommer lyckas. Jag har ju klarat mig alla de andra gångerna.
Idag så blir det ätstörningsmottagningen och vägning, så klart. Blandade känslor där. Rädd för viktuppgång. Önskar att jag fick väga mig innan frukosten, men det går ju inte. Skriver mer sen!
Nya framsteg
Jag kommer ihåg när jag var som mest fast i sjukdomen. Började jag dåligt en dag så gick alla andra dagar lika illa. Började jag måndagen utan kontroll (dvs. utan mat- och träningsplanering) så kunde jag skita i hela veckan och bara ligga hemma och gråta. 'På måndag börjar jag', tänkte jag alltid. Sen så började jag klara mig fler dagar irad, ibland till onsdag eller torsdag och sen var det 'skit samma'.
Men nu klarar jag mig bättre. Och detta handlar inte om att inte äta planerat, utan för att jag har börjat lägga till så många fler livsmedel i mig okej-mat-lista. Min mat bestod enbart av grönsaker, frukt och keso innan, och kanske lite kyckling eller kräftor. Stektes ofta i en wokpanna och åts till lunch och middag.Till frukost blev det keso med frukt. Té dracks i mängder för att jaga bort hungern och fylla ut magen. Dessutom så var jag fast i att té var såååå hälsosamt, så att jag kunde dricka 4-5 liter. Hur som helst så var det tråkigt och det var inte konstigt att det slog över så ofta. För så fort jag tog något som inte ingick i denna listan, så var min dag förstörd. Omöjligt att äta med familjen eller vännerna. Omöjligt att vara social eller att vara hemifrån i nån timme i rad. Jag vågade helt enkelt inte.
Nu vågar jag äta mer. Dock finns det fortfarande vissa saker som jag inte klarar av. Fettig mat görs aldrig. Mat som innehåller grädde, kokosmjölt, smör, creme fraiche, mjölk osv äts aldrig. Sås till maten är bannlyst. Dock får jag ändå i min fett via fisk, nötter, olivolja till stekning och avocado. Och bara detta är ett stort framsteg. För ett halvår sen så hade jag skrattat åt mig själv om jag visste att jag skulle börja äta dessa "förbjudna livsmedel".
Kolhydrater finns oxå till varje måltid, även om det inte är hela portioner. Snabbmat har alltid varit förbjuden. Godis eller kakor var strikt förbjudet innan, men nu klarar jag det i relativa mängder utan att få panik.
Jag ville egentligen skriva om hur man går vidare efter en kväll med godis och kakor. Mitt nya tankesätt har hjälpt mig mycket, och likaså behandlingen på mottagningen. Jag började förlåta mig själv. Jag accepterade att det gick åt skogen en dag, men varför skulle det då göra det alla andra dagar? Varför skulle jag fortsätta att straffa mig själv idag för något jag gjorde igår? Tänk hur ologiskt det är? Jag bad ju om ursäkt så varför skulle jag fortfarande behandlas illa? Sätt er bästa kompis i denna situation. Om han/hon gjort något illa mot dig och bett om ursäkt och ni bestämmer er för att ge personen en andra chans. Hur dumt skulle det inte varit om ni nästa dag började bråka med personen igen för något som du förlåtit henne/honom för?
Jag började helt enkelt att behandla mig själv bättre. Jag insåg att jag inte var så speciell, att jag inte var så olik andra. Att jag inte skulle straffas om andra inte skulle sftraffas. Att min kropp inte fungerade på något speciellt sätt utan fungerade precis som alla andras. Att jag inte alls behövde vara smal för att någon skulle märka mig. Att det räckte med att vara mig själv. Jag förlät mig själv för allt jag gjort och accepterade faktum att det var som det var. Livet blir inte bättre om jag går ner 5 eller 10 kg. Ingen kommer tycka om mig mer och jag kommer bara att oroa alla omkring mig.
Ta hand om er och förlåt er själva!
Men nu klarar jag mig bättre. Och detta handlar inte om att inte äta planerat, utan för att jag har börjat lägga till så många fler livsmedel i mig okej-mat-lista. Min mat bestod enbart av grönsaker, frukt och keso innan, och kanske lite kyckling eller kräftor. Stektes ofta i en wokpanna och åts till lunch och middag.Till frukost blev det keso med frukt. Té dracks i mängder för att jaga bort hungern och fylla ut magen. Dessutom så var jag fast i att té var såååå hälsosamt, så att jag kunde dricka 4-5 liter. Hur som helst så var det tråkigt och det var inte konstigt att det slog över så ofta. För så fort jag tog något som inte ingick i denna listan, så var min dag förstörd. Omöjligt att äta med familjen eller vännerna. Omöjligt att vara social eller att vara hemifrån i nån timme i rad. Jag vågade helt enkelt inte.
Nu vågar jag äta mer. Dock finns det fortfarande vissa saker som jag inte klarar av. Fettig mat görs aldrig. Mat som innehåller grädde, kokosmjölt, smör, creme fraiche, mjölk osv äts aldrig. Sås till maten är bannlyst. Dock får jag ändå i min fett via fisk, nötter, olivolja till stekning och avocado. Och bara detta är ett stort framsteg. För ett halvår sen så hade jag skrattat åt mig själv om jag visste att jag skulle börja äta dessa "förbjudna livsmedel".
Kolhydrater finns oxå till varje måltid, även om det inte är hela portioner. Snabbmat har alltid varit förbjuden. Godis eller kakor var strikt förbjudet innan, men nu klarar jag det i relativa mängder utan att få panik.
Jag ville egentligen skriva om hur man går vidare efter en kväll med godis och kakor. Mitt nya tankesätt har hjälpt mig mycket, och likaså behandlingen på mottagningen. Jag började förlåta mig själv. Jag accepterade att det gick åt skogen en dag, men varför skulle det då göra det alla andra dagar? Varför skulle jag fortsätta att straffa mig själv idag för något jag gjorde igår? Tänk hur ologiskt det är? Jag bad ju om ursäkt så varför skulle jag fortfarande behandlas illa? Sätt er bästa kompis i denna situation. Om han/hon gjort något illa mot dig och bett om ursäkt och ni bestämmer er för att ge personen en andra chans. Hur dumt skulle det inte varit om ni nästa dag började bråka med personen igen för något som du förlåtit henne/honom för?
Jag började helt enkelt att behandla mig själv bättre. Jag insåg att jag inte var så speciell, att jag inte var så olik andra. Att jag inte skulle straffas om andra inte skulle sftraffas. Att min kropp inte fungerade på något speciellt sätt utan fungerade precis som alla andras. Att jag inte alls behövde vara smal för att någon skulle märka mig. Att det räckte med att vara mig själv. Jag förlät mig själv för allt jag gjort och accepterade faktum att det var som det var. Livet blir inte bättre om jag går ner 5 eller 10 kg. Ingen kommer tycka om mig mer och jag kommer bara att oroa alla omkring mig.
Ta hand om er och förlåt er själva!
från varmt bröd till "hejsan ångest"
Jag har alltid sagt att ostmackor eller bröd sällan har triggat mig. Men idag så visade det sig precis vara det. Men det var inte brödet i sig, utan det var att jag "bröt mot mina regler". Jag åt inte mycket utan bara två små bitar. Men det var själva faktum att det inte var "tid" att äta och att jag inte åt det som ett mål utan mer i förbifarten. På kvällen blev det müsli med nötter och torkad frukt (hallå triggers), och sen så klart massa tryffelchoklad.
Är lite småillamående (förmodligen en inbillning), men det känns. Jag är samtidigt besviken på mig själv för att jag lät en sån grej så mig att tappa all fokus och typ tillämpa allt eller inget. Anna hjälpte mig med sms och fick mig att förstå att det visst går att bryta. Att jag inte alls behöver fortsätta utan har möjligheten att sätta stopp när jag vill. Och jag gjorde det. Och ditt sms betydde så mycket för mig!
Jag lägger detta bakom mig. Jag har gjort ett bra jobb som kommit så långt. Även mina två tillagade måltider per dag har fungerat, förutom idag. 1 hel portion gröt har oxå funkat, även om det bara blev vid ett tillfälle. Har även börjat äta en mer varierad frukost och jag är stolt över mina framsteg. När jag blir helt fri så kommer jag kunnaa äta vad jag är sugen på och inte vad min sjuka hjärna avgör är "nyttigt". För det finns inget som heter nyttigt och onyttigt, allt är relativt!
God natt!
varmt bröd
Jag och mamma har bakat bröd, så hela huset luktar så gott. Har redan varit i köket två omgångar och tagit lite. Minns inte sist vi bakade bröd. När jag var liten så gjorde vi det jämt och vi åt det varma brödet med nutella eller mjukost. Nu skulle jag aldrig våga och som tur är så har vi inte nutella hemma.
Elin
Lägger upp Elins kommentar till mitt förra inlägg. Tack vännen!
"Din vän är helt enkelt inte där än. Hon har inte kommit till den punkten som du, jag och Anna passerat för länge sedan. Kanske kommer hon aldrig dit, utan börjar komma ur det på egen hand, kanske sjunker hon lika djupt och då kommer hon att inse att hon behöver hjälp. Det enda du kan göra är låta henne veta att du finns där för henne och också låta henne veta vad du går igenom, så kanske hon blir inspirerad av dig?
Kom ihåg att förnekelsen är störst i den här sjukdomen, det är omöjligt att övertala någon som inte har insikten själv, och det är inte heller ditt ansvar, hur brutalt det än kan låta.
Ta hand om dig, var stark.
Kram"
"Din vän är helt enkelt inte där än. Hon har inte kommit till den punkten som du, jag och Anna passerat för länge sedan. Kanske kommer hon aldrig dit, utan börjar komma ur det på egen hand, kanske sjunker hon lika djupt och då kommer hon att inse att hon behöver hjälp. Det enda du kan göra är låta henne veta att du finns där för henne och också låta henne veta vad du går igenom, så kanske hon blir inspirerad av dig?
Kom ihåg att förnekelsen är störst i den här sjukdomen, det är omöjligt att övertala någon som inte har insikten själv, och det är inte heller ditt ansvar, hur brutalt det än kan låta.
Ta hand om dig, var stark.
Kram"
min älskade vän
Jag har en väldigt gammal och nära vän som nyligen berättat för mig att hon hade ätstörningar, ungefär samma som jag haft. Jag vet själv hur svårt det är att berätta och hon var så stark som gjorde det. Hur som helst, så skulle hon följa med mig till mingelkväll på min förening. Där skulle vi ha lite prova-på för folk som ville börja eller var intresserade, och jag och mina dansflickor skulle även uppträda. Jag hade bjudit över henne på middag innan dess, och det blev vegetariskt då hon slutat äta kött. Jag fick ett sms av henne där hon frågade vad hon kunde ha på sig och jag svarade att vad som helst funkade, att ingen kommer vara värsta uppklädd. Men sen sms:ade hon att hon inte hittar något som sitter bra och att hon skiter i det. Jag försökte att ringa men hon svarade inte.
I vanliga fall så skulle jag blivit lite sur för att vi bestämt att ses. Men jag blev inte sur, utan väldigt ledsen. Jag vet vad hon går igenom. Jag vet hur det är att vända hela gardaroben ut och in för att hitta något som sitter bra eller något som sitter tillräckligt bra för att våga visa sig ute. Jag vet hur det är att försöka sminka över de ledsna ögonen och måla på ett leende med läppstift. Jag vet hur det är att välja att stanna hemma för att man inte vågar. Jag vet hur svårt det är, för att jag oxå gjort det så många gånger. Valt bort mina vänner och familj för att jag bara vill vara hemma. Inte vågat ha filmkväll med mina vänner för att jag trott att de skulle bjuda på något. Ljugit om att jag precis ätit för att slippa familje- och släktmiddagar.
Jag har gått miste om så mycket dyrbar tid med nära och kära för att jag inte vågat. Den tiden kommer jag aldrig få tillbaka. Men det är inte sent för det. Jag märker hur jag sakta vågar tappa fotfästen. Och varje gång så inser jag att 'ingenting hände'.
Detta är en tjej som jag bryr mig så mycket om. 12 års vänskap är vad som binder ihop oss. Och jag älskar och bryr mig om henne så mycket. Men jag vet inte vad jag ska göra. Hur mycket jag än vill hjälpa så vet jag inte hur. Jag tänker hela tiden tillbaka när det var som värst för mig, vad skulle jag vilja att någon gjorde för mig?
Och det som gör mest ont, är att hon inte vill ringa till ätstörningsmottagningen och få hjälp. Hon känner inte att hon behöver det. Men hon vet inte att sjukdomen äter upp oss bit för bit, om vi inte kämpar emot.
mäta, väga, you name it
Blir uppvisning både imorgon och på lördag. Blir lite mer kläder än vanligt och jag är glad då.
Vi har diskuterat lite på träningen om att sätta upp mål inför terminen. Min tränare och några tjejer till ville att vi skulle mäta vissa delar av kroppen, ex midjemått och lår. Självklart så skulle siffrorna hållas personligt mellan en själv och tränaren. Men jag känner att detta skulle vara ett steg tillbaka för mig. Jag behöver inte fler siffror som kan bestämma över mitt liv. Jag behöver inte folk omkring mig som förväntar sig att jag ska minska x antal centimeter. Varför skulle jag vilja göra det? Varför ens utsätta mig för något som kommer att förstöra för mig? Så kommer man sitta där i juni när terminen är slut och tränaren kommer att säga att siffran kanske ändrats eller kanske inte? Hur kommer jag må då? Om den visar mer? Eller mindre? Eller inget alls?
Är det inte bättre att jag har som mål att kunna göra 50 tricepsövningar?
Att gå ner i spagat eller split (är där snart)?
Eller att vara mer positivt inställd till träningen?
Varför ska allting handla om viktminskning hela tiden? Varför ska alla banta hela tiden? Hur ska jag kunna vara nöjd med mig själv, när ingen omkring mig är nöjd med sig själv? Det är inte logiskt alls. Så nej, ingen mätning av midja och lår eller någon annan mätning. Förutom vägning som nu kommer bli en veckogrej på mottagningen.
På väg till träningen idag så tänkte jag på hur jag ser på mig själv utseendemässigt. Jag är medveten om att jag har en förvrängd syn, men förvrängd på vilket sätt? Ser jag mig själv större än jag är? Tänk så är jag större och ser mig själv som mindre, och alla omkring mig tycker att jag är riktigt tjock, men ingen vågar säga det? Det hade ju varit katastrof, haha!
Sov gott!
Vi har diskuterat lite på träningen om att sätta upp mål inför terminen. Min tränare och några tjejer till ville att vi skulle mäta vissa delar av kroppen, ex midjemått och lår. Självklart så skulle siffrorna hållas personligt mellan en själv och tränaren. Men jag känner att detta skulle vara ett steg tillbaka för mig. Jag behöver inte fler siffror som kan bestämma över mitt liv. Jag behöver inte folk omkring mig som förväntar sig att jag ska minska x antal centimeter. Varför skulle jag vilja göra det? Varför ens utsätta mig för något som kommer att förstöra för mig? Så kommer man sitta där i juni när terminen är slut och tränaren kommer att säga att siffran kanske ändrats eller kanske inte? Hur kommer jag må då? Om den visar mer? Eller mindre? Eller inget alls?
Är det inte bättre att jag har som mål att kunna göra 50 tricepsövningar?
Att gå ner i spagat eller split (är där snart)?
Eller att vara mer positivt inställd till träningen?
Varför ska allting handla om viktminskning hela tiden? Varför ska alla banta hela tiden? Hur ska jag kunna vara nöjd med mig själv, när ingen omkring mig är nöjd med sig själv? Det är inte logiskt alls. Så nej, ingen mätning av midja och lår eller någon annan mätning. Förutom vägning som nu kommer bli en veckogrej på mottagningen.
På väg till träningen idag så tänkte jag på hur jag ser på mig själv utseendemässigt. Jag är medveten om att jag har en förvrängd syn, men förvrängd på vilket sätt? Ser jag mig själv större än jag är? Tänk så är jag större och ser mig själv som mindre, och alla omkring mig tycker att jag är riktigt tjock, men ingen vågar säga det? Det hade ju varit katastrof, haha!
Sov gott!
Behandlingsmöte
Vägning idag och det har gått bra. Jag är nöjd med vad vågen visar, och har nu bevisat för mig själv att man inte går upp av att äta vanlig lagad mat och även massa godis då och då. Nu skrattar jag mest åt mig själv som trodde att min kropp var så annorlunda och skulle gå upp 5 kg om jag åt en bit choklad eller en middag med kolhydrater.
Vi har pratat om nya mål till nästa gång vi ses. Vägningen kommer att ske varje vecka och jag kommer att experimentera lite med maten för att se vad som händer med vågen. Målet inför nästa möte blir att äta en hel portion gröt med mjölk och frukt, och att äta två lagade måltider om dagen. Gröten kommer mer att bli som en markering för mig att det är okej och normalt att äta en portion och inte 3/4 som jag gör. Varför skulle just jag inte äta en portion som är angivet på förpackningen som en normal portion? Ibland så blir jag så besviken på mig själv som alltid måste vara annorlunda från majoriteten.
Vi har pratat om nya mål till nästa gång vi ses. Vägningen kommer att ske varje vecka och jag kommer att experimentera lite med maten för att se vad som händer med vågen. Målet inför nästa möte blir att äta en hel portion gröt med mjölk och frukt, och att äta två lagade måltider om dagen. Gröten kommer mer att bli som en markering för mig att det är okej och normalt att äta en portion och inte 3/4 som jag gör. Varför skulle just jag inte äta en portion som är angivet på förpackningen som en normal portion? Ibland så blir jag så besviken på mig själv som alltid måste vara annorlunda från majoriteten.
Att vara stark ...
Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den
Att falla till botten, slå sig hårt och alltid komma igen
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit
/Marie Fredriksson
God morgon,
Jag har rensat bland bloggarna på bloggkoll, och endast sparat de bloggar som ger mig mer kraft. Det kommer inte innebära att jag glömmer er, utan bara att jag inte kommer att läsa lika ofta, både på grund av tidsbrist och ork. Min blogg kommer fortsätta rulla som den gjort och kommer mer att vara som en av de kämpar bloggar som jag själv skulle vilja läsa.
Jag har slutat använda ätstörningen som en ursäkt för att inte leva mitt liv till fullo. Visst är det svårt att resa sig, men man kommer upp. Sluta aldrig att hoppas. Och vi som går på behandling, vi måste själva göra jobbet, istället för att gå runt och hoppas på ett mirakel.
Idag så blir det plugg, träning och matlagning. Kramar!
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den
Att falla till botten, slå sig hårt och alltid komma igen
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit
/Marie Fredriksson
God morgon,
Jag har rensat bland bloggarna på bloggkoll, och endast sparat de bloggar som ger mig mer kraft. Det kommer inte innebära att jag glömmer er, utan bara att jag inte kommer att läsa lika ofta, både på grund av tidsbrist och ork. Min blogg kommer fortsätta rulla som den gjort och kommer mer att vara som en av de kämpar bloggar som jag själv skulle vilja läsa.
Jag har slutat använda ätstörningen som en ursäkt för att inte leva mitt liv till fullo. Visst är det svårt att resa sig, men man kommer upp. Sluta aldrig att hoppas. Och vi som går på behandling, vi måste själva göra jobbet, istället för att gå runt och hoppas på ett mirakel.
Idag så blir det plugg, träning och matlagning. Kramar!
Göteborg?
Jag och Panna håller på att planera Göteborgsresa och den 28e januari blir det preliminära datumet. Ska bli så skoj att träffa er, och jag hoppas att ni har lite tid och plats för oss.
Träningen börjar idag och jag är väldigt taggad. Vägde mig igår och upptäckte att 2,5 träningsfria veckor inte har gjort något avtryck på vågen. Så alla mina godiskvällar och oplanerade måltider tycks inte ha rubbat vikten. Nu måste jag erkänna för min behandlare att hon haft rätt hela tiden, och jag fel. Men det känns bra att veta att man inte går upp i vikt om man inte tränar. Man går upp i vikt av att äta överskott av kalorier, och det gör jag väldigt sällan.
Lite plugg nu!
Träningen börjar idag och jag är väldigt taggad. Vägde mig igår och upptäckte att 2,5 träningsfria veckor inte har gjort något avtryck på vågen. Så alla mina godiskvällar och oplanerade måltider tycks inte ha rubbat vikten. Nu måste jag erkänna för min behandlare att hon haft rätt hela tiden, och jag fel. Men det känns bra att veta att man inte går upp i vikt om man inte tränar. Man går upp i vikt av att äta överskott av kalorier, och det gör jag väldigt sällan.
Lite plugg nu!
hamburgare, glass och chips
Julledigheterna har gjort så att maten krånglat väldigt mycket, men jag börjar vänja mig vid det nu. Sena sovmorgnar och sena kvällar. Igår hände en sak som jag varit rädd för så länge.
Jag hade ätit en sen lunch halv 3 och enligt min beräkning så ska inte middagen ätas förrens 20.30. Middag så sent har jag aldrig ätit så jag bestämde mig för att äta nått knäckebröd och frukt istället för middagen. Jag visste att det var fel, och att jag inte får eller ska hoppa över måltider. När jag kom hem till K senare på kvällen så kom vi överens om att vi skulle göra hamburgare hemma. Det var allt för kallt för att åka ut och köpa sushi som han ville. Så hamburgare med bröd och potatis till. Sjuka N inom mig skrek nej nej nej, du som hade skött dig så bra och inte ätit onyttigt och godis de senaste dagarna, ska du verkligen förstöra allt. Samtidigt så sa friska N, varför inte? Det är ju gott och inget hände med vikten för det. Oroa inte dig.
Friska N vann. Jag som egentligen inte var så hungrig klockan 8 när maten blev färdig besätmde mig ändå för att äta lite. Jag skulle ju kanske bli hungrig om en halvtimme. Fick inte i mig hela. Kände hur mätt jag höll på att bli och spytankarna kom lika snabbt. Kramades lite med K och vi gick och la oss tills mättnades oxå la sig. Pratade lite om det och efter en halvtimme så kändes det bättre. Vågade till och med att äta glass och chips till filmen på kvällen. Helt utan ångest, eller nästan i alla fall.
Jag måste våga utmana mig själv för att göra framsteg. Det är endast jag som kan jobba och offra mig för att bli helt frisk. Ingen annan kommer att göra det åt mig om jag inte är beredd. Min behandlare och alla andra som försöker hjälpa mig kan ge mig verktygen, men det är fortfarande jag som måste bygga.
Istället för att ha ångest över hamburgaren, glass och chipsen igår, så är jag ganska nöjd. Jag har gett ätstörningen en spark. Och även om jag är medveten om att hon kan sparka mig när som, så är jag redo för det oxå. Jag vet hur jag ska göra nu. Jag har ingen plats för ångest i mitt liv. Det är så mycket annat som jag vill göra istället!
Kram
Jag hade ätit en sen lunch halv 3 och enligt min beräkning så ska inte middagen ätas förrens 20.30. Middag så sent har jag aldrig ätit så jag bestämde mig för att äta nått knäckebröd och frukt istället för middagen. Jag visste att det var fel, och att jag inte får eller ska hoppa över måltider. När jag kom hem till K senare på kvällen så kom vi överens om att vi skulle göra hamburgare hemma. Det var allt för kallt för att åka ut och köpa sushi som han ville. Så hamburgare med bröd och potatis till. Sjuka N inom mig skrek nej nej nej, du som hade skött dig så bra och inte ätit onyttigt och godis de senaste dagarna, ska du verkligen förstöra allt. Samtidigt så sa friska N, varför inte? Det är ju gott och inget hände med vikten för det. Oroa inte dig.
Friska N vann. Jag som egentligen inte var så hungrig klockan 8 när maten blev färdig besätmde mig ändå för att äta lite. Jag skulle ju kanske bli hungrig om en halvtimme. Fick inte i mig hela. Kände hur mätt jag höll på att bli och spytankarna kom lika snabbt. Kramades lite med K och vi gick och la oss tills mättnades oxå la sig. Pratade lite om det och efter en halvtimme så kändes det bättre. Vågade till och med att äta glass och chips till filmen på kvällen. Helt utan ångest, eller nästan i alla fall.
Jag måste våga utmana mig själv för att göra framsteg. Det är endast jag som kan jobba och offra mig för att bli helt frisk. Ingen annan kommer att göra det åt mig om jag inte är beredd. Min behandlare och alla andra som försöker hjälpa mig kan ge mig verktygen, men det är fortfarande jag som måste bygga.
Istället för att ha ångest över hamburgaren, glass och chipsen igår, så är jag ganska nöjd. Jag har gett ätstörningen en spark. Och även om jag är medveten om att hon kan sparka mig när som, så är jag redo för det oxå. Jag vet hur jag ska göra nu. Jag har ingen plats för ångest i mitt liv. Det är så mycket annat som jag vill göra istället!
Kram
=)
Jag ska vara isstjärna idag!
avslappnat ätbeteende
Har trallat runt i stan idag med nära vänner och bara tittat runt. Lunch blev det oxå, och jag känner mig stark som inte hoppade lunchen även om det bara var jag och en till som åt, och de andra bara tog en fika. Vi pratade om att ses sen, och jag sa att jag skulle äta middag hemma och sen komma förbi. Själv så sa hon att hon nog inte skulle äta nån middag, för att lunchen klockan 2 var sen.
Samtidigt som jag vet att man ska äta 4-6 gånger om dagen så känns det inte som om andra människor runt omkring mig gör detta. De äter lite här och där och vide både tid och otid. Samma sak gäller med familjen hemma när de är lediga. De äter 2-3 riktiga mål, och sen några tuggor här och där, och några nävar snacks. Ingen av mina vänner eller familj, förutom K, tränar på samma nivå som jag. Eller mina väner tränar inte alls. Är det så det är när man har ett avslappnat beteende till mat? Att man äter 2-3 gånger och sen småäter massa och inte bryr sig om man hoppar över nått mål nånstans?
De säger till mig att jag måste äta regelbundet och varierat, med vad gör dem själva? Blir så förvirrande för mig.
Samtidigt som jag vet att man ska äta 4-6 gånger om dagen så känns det inte som om andra människor runt omkring mig gör detta. De äter lite här och där och vide både tid och otid. Samma sak gäller med familjen hemma när de är lediga. De äter 2-3 riktiga mål, och sen några tuggor här och där, och några nävar snacks. Ingen av mina vänner eller familj, förutom K, tränar på samma nivå som jag. Eller mina väner tränar inte alls. Är det så det är när man har ett avslappnat beteende till mat? Att man äter 2-3 gånger och sen småäter massa och inte bryr sig om man hoppar över nått mål nånstans?
De säger till mig att jag måste äta regelbundet och varierat, med vad gör dem själva? Blir så förvirrande för mig.
jag är braaaa
God morgon.
Sitter hemma hos K och har precis ätit frukost. Lagom frukost skulle jag vilja kalla det. Att jag börjat äta bröd istället för gröt ibland, är ett stort steg för mig.
Vaknade någongång vid 7 av larmet. K hade satt igång hans nya lampa. Vet inte vad dem heter, men en sån där som börjar lysa och ljuset blir starkare hela tiden. Som att vakna till solen. Larmet lät som kvittrande fåglar, och nu känns det som om jag drömt om massa fåglar hela natten. Hellre det, än mina hemska drömmar.
Igår kom jag på mig själv att flera gånger intala mig själv att jag var bra och värdefull hur jag än såg ut. Jag sa högt till mig själv att egentligne har allt jag vill ha och att jag ska vara glad över det. Och innerst inne är jag glad. Jag tror att detta är väldigt bra för mig. Alla dessa småsaker som känns läjliga att göra har nog en positiv effekt. Jag syftar på bl. a. jag-är-bra-boken, fina ord när jag duschar, skrämma iväg hemska tankar osv. Mitt nyårslöfte är att bli mer snäll mot mig själv, och än så länge har jag hållt det. Varje dag är en ny dag, och att gå runt och tänka på allt det hemska som var igår eller att oroa mig för imorgon, gör att jag står mellan historia och framtid. Jag lever inte NU när jag gör så.
Ska dricka upp mitt té nu. Köpte ett jättegott green-mango inne på Indiska... Ååå det luktar sommar! Ska överraska K med ett välstädat kök och hem när han vaknar. Vilken bra flickvän han har =)
Sitter hemma hos K och har precis ätit frukost. Lagom frukost skulle jag vilja kalla det. Att jag börjat äta bröd istället för gröt ibland, är ett stort steg för mig.
Vaknade någongång vid 7 av larmet. K hade satt igång hans nya lampa. Vet inte vad dem heter, men en sån där som börjar lysa och ljuset blir starkare hela tiden. Som att vakna till solen. Larmet lät som kvittrande fåglar, och nu känns det som om jag drömt om massa fåglar hela natten. Hellre det, än mina hemska drömmar.
Igår kom jag på mig själv att flera gånger intala mig själv att jag var bra och värdefull hur jag än såg ut. Jag sa högt till mig själv att egentligne har allt jag vill ha och att jag ska vara glad över det. Och innerst inne är jag glad. Jag tror att detta är väldigt bra för mig. Alla dessa småsaker som känns läjliga att göra har nog en positiv effekt. Jag syftar på bl. a. jag-är-bra-boken, fina ord när jag duschar, skrämma iväg hemska tankar osv. Mitt nyårslöfte är att bli mer snäll mot mig själv, och än så länge har jag hållt det. Varje dag är en ny dag, och att gå runt och tänka på allt det hemska som var igår eller att oroa mig för imorgon, gör att jag står mellan historia och framtid. Jag lever inte NU när jag gör så.
Ska dricka upp mitt té nu. Köpte ett jättegott green-mango inne på Indiska... Ååå det luktar sommar! Ska överraska K med ett välstädat kök och hem när han vaknar. Vilken bra flickvän han har =)
helt vanlig dag
Har haft en så bra start på det nya året. Inget speciellt som hänt, men jag har bara stannat upp och sett hur bra jag egentligen har det. Jag har möjligheten att vara lycklig om jag vill. Och lycka går väl inte att definiera riktigt.
Vaknade imorse och åt lite frukost i lugn och ro och hann ikapp med lite bloggar. Sen så var det en promenad med mina föräldrar och sola. Hemma väl så fixade vi ihop lunch/middag och åt hela familjen. Kan det bli bättre. Ska sätta igång och plugga strax, och sen ikväll så blir det film med K och några vänner. Ingen stress, inga måsten, inga borden. Allt är bara helt vanligt, och precis som det ska vara.
Alla dessa promenader och matlagningar med mamma (och pappa) har gjort att jag kommit dem så nära. Vi har alltid haft en okej relation, men just nu så vill jag ha mer och mer och mer. Mina föräldrar är världens finaste människor.
Naa
Vaknade imorse och åt lite frukost i lugn och ro och hann ikapp med lite bloggar. Sen så var det en promenad med mina föräldrar och sola. Hemma väl så fixade vi ihop lunch/middag och åt hela familjen. Kan det bli bättre. Ska sätta igång och plugga strax, och sen ikväll så blir det film med K och några vänner. Ingen stress, inga måsten, inga borden. Allt är bara helt vanligt, och precis som det ska vara.
Alla dessa promenader och matlagningar med mamma (och pappa) har gjort att jag kommit dem så nära. Vi har alltid haft en okej relation, men just nu så vill jag ha mer och mer och mer. Mina föräldrar är världens finaste människor.
Naa
2009
Igår blev jag räddad några gånger under dagen. Jag var väldigt stressad men helt utan anledning. Jag hade hela dagen på mig att springa ärenden och bara koppla av. Skulle inte vara på festen förens klockan 21. Jag kände hur det började pirra i kroppen, men jag kunde slå bort det under dagen då jag höll mig sysselsatt med annat och var omgiven av familj. Men på kvällen, sista timmen innan jag skulle iväg så började det krypa. Sms:ade Panna lite och det kändes bättre. Jag var värd bättre och jag visste det. Men ibland räcker inte ens egna ord.
Festen var lyckad, eller det var inte värsta fest. Mest en trevlig kväll med gamla och nya vänner. Mötte upp K vid 12 slaget och pussades. Det kändes på riktigt. Som om jag klev ur min position som observatör, och istället var den som filmen handlade om. Att vara här och nu. Det kändes bra och för bra. Är det så att vara frisk, eller är det så att vara lycklig? Jag vågar inte kalla en person som inte är frisk för lycklig? Eller kan man vara det ändå?
Matmässigt så gick det nog okej. Visserliggen så har jag redan ätit tacochips och dippa för hela 2009, men så får det vara.
Inga nyårslöften har gjorts, utan jag förlänger de från förra året. Att bli frisk är ett mål, och inget löfte som jag kan komma att bli besviken över nästa år. Det tog år för sjukdomen att ta sitt fäste, och det kommer ta år att bli helt fri. Men jag är redo. Titta fram, så ser man inte allt det hemska och det blir enklare. Nyårslöften är istället att försöka älska mig själv mer och vara snällare mot mig själv. Att bli fri från ätstörningen, kommer på köpet.
Jag har tagit lite mer mot till mig och laddat upp en ny profilbild. På den förra såg jag så ledsen ut. Jag är inte ledsen så ofta länge, så den bilden är inte rättvis. Jag är glada Naa i år!
