Saphary

Måndagar brukar vara de dagar då man ska börja om. Så har det varit för mig och så är det fortfarande ibland. Men inte idag. Jag har ingenting att börja om ifrån. Långhelg, midsommarfirande, brors födelsedag, det vill säga massa mat som jag aldrig hade ätit i vanliga fall. Igår bakade jag till och med chokladtårta, något som jag inte gjort på flera år. Å den smakade så gott. Men inget hände med kroppen. Det kom inte massa kilon och la sig över min kropp i natt och ångesten är borta eftersom jag slutat grubbla över vad jag äter och inte äter.

Tillbaka till det här med att 'börja om'. Jag tror att det är en fälla som man själv lägger upp. Jag tror att man letar ursäkter för att fortsätta äta hela dagen eller resten av helgen. En hets för mig kunde börja med en oskyldig bit choklad, eller en skiva extra tomat. Jag tror att min kropp var så hungrig att det sökte efter varje situation där den kunde lura mig och få mig att äta. Den vägrade att acceptera det jag utsatte den för. Den ville till varje pris kämpa mot mig, medan jag till varje pris kämpade mot den. När vi blev vänner, jag och min kropp (eller delvis vänner), så slutade vi att bråka. Jag gav den mer och mer av det som den behövde, och den slutade straffa mig genom att tvinga mig att vräka i mig. Det var inget monster som levde i mig, eller det kanske det var, men det var jag själv som gav monstret utrymme att finnas och ta fäste. Det var när jag började ansvara för mina handlingar som jag kunde bli sams med mig själv. Fråga kroppen vad den vill, och fråga den varför? Varför vill du ha de extra 10 mackorna eller extra kilot choklad? Om svaret är att den är ledsen och behöver unna sig. Så fråga om den kommer att bli glad efter chokladen och mackorna? Kommer det att lösa problemet eller bara skapa ännu mer ångest?

Precis ätit gröt med kiwi och druckit stor kopp té. K är på jobbet och jag ska städa lite och fixa här hemma. Sen bär det av till jobbet för löneförhandling. Måste stå på mig, och helst inte börja gråta om jag får ett nej.