tankar ..
Jag saknar att blogga ibland. Igår gick det inte, jobbade till halv 7 och sen så var jag med K. Han blir så nyfiken när jag bloggar så jag försöker undvika det när jag är hos honom.
Våra planer för igår var att gå ut och äta, se Gudfadern och dricka rosévin. K förstörde detta genom att beställa hem mat, vägra se filmen och inte köpa vin! Jag exploderade. Jag hatar när folk ändrar mina planer i sista minuten utan att berätta det. Jag vill ha mitt liv så som jag planerat det. Jag har gått och sett fram emot detta hela dagen och sen så säger han inte att han inte vill, utan han väntar till sista minuten att berätta. Slutade med att vi irriterade varandra hela kvällen och till slut så började jag storgråta och krävde att han skulle köra hem mig. Jag ville inte ha några kramar och pussar och lämnade ifrån hans nycklar. Väl vid mig så började vi prata och vi åkte hem till honom igen. Han frågar mig varför jag mår så dåligt. Varför han ibland kan skoja med mig om någonting och senare inte kan det. Och jag kan ju inte förklara. Han vet att det är något och han tror att det är därför som vårt förhållande ibland går snett. Halva tiden så är jag den starkase tjejen i världen, för att andra halvan vara som ett litet barn som behöver närhet och fina ord och bekräftele. Började känna mig som schizofren. Ojj kanske så har jag inte bulimi utan schizsofreni? Haha, skämt åt sido!
K är verkligen den finaste människan och jag älskar honom. Jag kan ligga och titta på honom när han sover, längta efter honom hela dagarna. Men ibland så vill jag bara slänga allt vi byggt upp. Dels för att jag ibland känner att han inte känner lika starkt för mig (eller så har han svårt för att visa det), och dels för att han inte uppskattar de små sakerna jag gör. Detta tar på mig, tar mig energi, gör mig svag. Jag behöver veta när jag gjort något bra. Jag har svårt att själv säga till mig "Detta gjorde du bra!". Jag behöver andra som gör det utan att jag behöver be om det. Och oavsett hur mycket jag älskar honom så är jag inte rädd för att lämna honom. Jag är beredd på att bli fri från bulimi varesig han är med eller inte. Jag ska klara detta själv och jag tänker inte låta någon stå i min väg. Jag är starkare än förr. Jag har låtit folk trampa på mig tidigare men jag har lärt mig att stå upp för mig själv.
Har precis kommit hem från stan med mamma, blev lite småshopping. Hoppar träningen idag då jag är trött och illamående. Ska ut och fika med flickorna ikväll istället. Hoppas ni oxå får en mysig kväll!
/Naa
Våra planer för igår var att gå ut och äta, se Gudfadern och dricka rosévin. K förstörde detta genom att beställa hem mat, vägra se filmen och inte köpa vin! Jag exploderade. Jag hatar när folk ändrar mina planer i sista minuten utan att berätta det. Jag vill ha mitt liv så som jag planerat det. Jag har gått och sett fram emot detta hela dagen och sen så säger han inte att han inte vill, utan han väntar till sista minuten att berätta. Slutade med att vi irriterade varandra hela kvällen och till slut så började jag storgråta och krävde att han skulle köra hem mig. Jag ville inte ha några kramar och pussar och lämnade ifrån hans nycklar. Väl vid mig så började vi prata och vi åkte hem till honom igen. Han frågar mig varför jag mår så dåligt. Varför han ibland kan skoja med mig om någonting och senare inte kan det. Och jag kan ju inte förklara. Han vet att det är något och han tror att det är därför som vårt förhållande ibland går snett. Halva tiden så är jag den starkase tjejen i världen, för att andra halvan vara som ett litet barn som behöver närhet och fina ord och bekräftele. Började känna mig som schizofren. Ojj kanske så har jag inte bulimi utan schizsofreni? Haha, skämt åt sido!
K är verkligen den finaste människan och jag älskar honom. Jag kan ligga och titta på honom när han sover, längta efter honom hela dagarna. Men ibland så vill jag bara slänga allt vi byggt upp. Dels för att jag ibland känner att han inte känner lika starkt för mig (eller så har han svårt för att visa det), och dels för att han inte uppskattar de små sakerna jag gör. Detta tar på mig, tar mig energi, gör mig svag. Jag behöver veta när jag gjort något bra. Jag har svårt att själv säga till mig "Detta gjorde du bra!". Jag behöver andra som gör det utan att jag behöver be om det. Och oavsett hur mycket jag älskar honom så är jag inte rädd för att lämna honom. Jag är beredd på att bli fri från bulimi varesig han är med eller inte. Jag ska klara detta själv och jag tänker inte låta någon stå i min väg. Jag är starkare än förr. Jag har låtit folk trampa på mig tidigare men jag har lärt mig att stå upp för mig själv.
Har precis kommit hem från stan med mamma, blev lite småshopping. Hoppar träningen idag då jag är trött och illamående. Ska ut och fika med flickorna ikväll istället. Hoppas ni oxå får en mysig kväll!
/Naa
Kommentarer
Postat av: Lisa W
Jag hatar också när det inte blir som planerat!
Spännande, det du skrev om att smala umgås mest med smala osv! Tål att funderas mer på!
Postat av: K
Aaaa, så man förstår knappt vad du säger då! ;)
Trackback
