Saphary

Hur svårt ska det vara att få hjälp? Jag blev igår skickad fram och tillbaka i en timme mellan olika personer som "jobbar" med folk som har ätstörningar.

Det är inte vårt område
Vem har skickat dig hit, det är helt fel
Vem har du fått detta nummer av? Det är ju direktnummer. Allmänheten ska inte ha detta!
Person A är på semester. Ring om två veckor
Bulimi? Va? Nää, det vet jag inget om. Hur har du fått detta nummer


Flera gav mitt ett specifikt nummer. Först så var det ingen som svarade på länge och sen så fick jag svar "Det är oerhört många som ringer just nu, var god och försök igen senare" Jag blev såå sur! Men tillslut så var det en äldre man som svarade, och jag kunde inte tömma min ilska på honom. Jag hade kommit rätt. Värst var ju att man bara kunde ringa till detta nummer en timme om dagen. Tack så mycket! En timme, perfekt, haha!
Han sa iallafall att han skulle skicka en blankett hem till mig som jag sen skulle fylla i och skicka tillbaka. Det jag skickar in blir min remiss, sa han (vet inte vad det innebär). Och sedan så skulle de ta kontakt med mig. Han sa att detta förmodligen skulle ta några veckor.

Usch, så dåligt. När man väl tar sig mod att söka hjälp så får man ingen hjälp. Pinsamt! Det kommer ta veckor innan jag blir kallad till något samtal. Det är hemskt. Jag tycker att sånt här ska gå snabbt som tusan. Systemet suger! Om de bara visste vilket mod som behövs för att våga ringa. Om de bara visste hur många gånger jag upprepade det jag skulle säga. Om det bara visste hur jag försökte dölja min darriga röst. Om de bara visste hur många gånger jag ringde och sen la på. Jag är stolt över att jag ringde. Jag är stolt över att jag slutade gråta, tittade mig i spegeln, slog numret och inväntade svar. Jag blev en starkare människa genom detta och jag sparkade bulimin några steg bak.