Saphary

Idag ska jag få hem blanketten som de på ÄS-mottagningen lovade att skicka. Jag är lite nervös och det pirrar. Det känns lite som att jag ska få en present, en liten överraskning, något som jag väntat på länge. Jag vill nästan beskriva det som känslan när jag vet att vi ska se film hemma hos mig och någon kompis ska komma med gott godis. Haha sjukt! Jag känner att jag är på rätt spår och att kanske, bara kanske, kommer bitarna att falla på plats nu. Men samtidigt är jag rädd att de ska neka mig för att de anser att jag inte är sjuk nog. Eller att det ska ta flera månader innan jag blir kallad till någon läkare. Även om jag både hetsäter och spyr allt mer sällan så måste jag få hjälp för det är bara en tidsfråga innan nästa attack sker. Stressigt i skolan, bråk med K eller mamma, någon stor fest (ska på bröllop om 2 veckor) eller bara nedstämdhet kan lätt leda till en hetsätningsattack. Jag vill ju såklart inte detta, men samtidigt vet jag hur svårt det är att stoppa. Jag vill förklara denna känslan för er, den känslan jag känner, när suget tar över. Försök att i en minut att sluta tänka helt. Bara tänk på en röd tegelvägg. Se det i ditt huvud. Och försök att inte tänka på något annat förutom denna röda tegelvägg. Svårt? Så svårt att jag kan bli så svettig av det och få kraftig huvudvärk. Tankarna blir svåra att fokusera på en sak. Tänk nu när man istället får ett sug efter hets. Man tänker bara på det. Vad du än ser så tänker du på mat. Inget funkar. Och det funkar inte av avleda tankarna. De baknar hela tiden. Knackar först lite och när vi inte ragerar eller försöker att låta bli så blir slagen starkare och starkare. Till slut så bankar det så hårt att det känns som om huvudet går sönder.

Ska  göra mig iordning och promenara till skolan snart. Capoeira och Samba ikväll =D
Många kramar, Naa!