Saphary

Stannade hemma med K igår. Vi beställde Kina-mat. Åt hälften och ville inte ha mer. Sen åkte vi och handlade massa gott som vi mumsade till film på kvällen. Köpte bara det godaste och dyraste godiset med massa choklad och nougat. Och sen Ben and Jerry's. Usccch, ångest när jag tänker på det. Just av den anledningen så har jag inte velat äta mycket idag. En fullkornsscones till frukosst och en skål med havrefras, banan och mjölk som blev min middag. Ikväll så blir det fest, men lite dricka, så kcal-intaget idag kommer ändå komma upp till ordentlig nivå.


Tänkt på en sak. Jag vet ju att det är möjligt att bli väldigt smal genom att sluta äta helt. Eller genom att äta extremt lite. Varför klarar jag inte av detta. Varför kan jag inte vara mer disciplinerad? Äta minimalt i en månad så har du säkerligen gått ner en bra del. Sen när du väl vill börja äta så kommer kroppen inte kunna äta så mycket. Den kommer ju ha vant sig vid att äta för lite. Det kommer att bli normalt då. Vågar jag försöka igen? Jag vill ju såå gärna nå min idealvikt.

Bli inte sura för att jag skriver såhär. Jag tänker inte ha en blogg där jag låtsas vara  någon jag inte är. Jag tänker inte säga att jag är på bättringsväg när jag säkerligen inte är det. Jag överväger ju att sluta äta igen. Alla vet vi hur det kommer sluta. Men det spelar ingen roll hur mycket jag skriver att jag vet vilket misstag jag begår, så gör hjärnan lite som den vill. Jag kan säga att jag ska äta normalt, men sen lägga upp en barnportion till lunch. Skäms gör jag ska ni veta!