28 juli
Jag har fortfarande inte berättat för någon att jag har bulimi men jag vill så gärna. Jag är rädd att de ska börja behandla mig annorlunda och tänka sig för innan de säger saker. K har väldigt lätt för att säga tjockis till mig. Jag vet att han inte menar det i elakt syfte och han undrar varför jag tar åt mig. Vid sånna tillfällen vill jag bara säga det, men jag vet inte hur. Han vet samtidigt att jag inte tycker att det är kul. Jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken, men jag tiger. Jag är rädd för hur han ska se på mig. Om han helt plötsligt ska börja säga massa fina saker till mig bara för att säga det, eller om han kommer mena det oxå ..
Har ätit glass idag, mums .. Inte alls kännt för att spy upp det eller att jag är tjock. Jag känner att det går framåt, att jag gör framsteg. Imorgon åker vi till Köpenhamn för att shoppa och äta god middag på kvällen. Mina föräldrar kommer även tillbaka fårn sin semester imorgon. Saknat mamma och pappa då de varit i Bosnien i 3 veckor. Äntligen någon som tar hand om mig lite =)
God natt
Har ätit glass idag, mums .. Inte alls kännt för att spy upp det eller att jag är tjock. Jag känner att det går framåt, att jag gör framsteg. Imorgon åker vi till Köpenhamn för att shoppa och äta god middag på kvällen. Mina föräldrar kommer även tillbaka fårn sin semester imorgon. Saknat mamma och pappa då de varit i Bosnien i 3 veckor. Äntligen någon som tar hand om mig lite =)
God natt
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vet du va, jag var också jätterädd att bli behandlad annorlunda när jag berättade för en kompis, men så blev det inte. Jag bad henne gå in o läsa lite på bulimifribloggen så hon skulle förstå lite mer vad de handlar om. Och nu läser hon mattillåtet också. Hon låter mig vara precis den jag är, trots vad jag berättat. Jag tyckte de va jobbigt precis när jag sagt det , men nu känns det bättre.
Trackback
