30 juli
Igår när jag vaknade så kände jag direkt hur matlusten kom till liv. Jag hann inte äta någon frukost utan tog ett havrekex. Jag var inte ens hungrig .. vilket var det värsta. Jag ville bara äta för saken skull. Vid 12-tiden kom vi till Köpenhamn, vilket skulle bli en shoppingdag. Det blev det oxå, men på något sätt så tänkte jag på mat nästan hela tiden. Det förstörde resan. När jag kom hem vid 8 så kände jag fortfarande samma känsla. Jag gjorde en fruktsallad på banan, persika och plommon. Sen hällde jag över massa honung. Mer än nödvändigt. Just då visste jag vad som var på väg att hända, men jag stoppade det. Jag gjorde annat. Jag gick ut en sväng med mamma och sedan träffade jag K. Jag klarade mig. Men nu tänker jag på vad som hänt om jag inte gått ut med mamma eller träffat K. Skulle jag ha proppat i mig massa skit för att sedan spy upp det, eller skulle jag motarbeta mina känslor? Varför kom känslorna tillbaka den morgonen? Var jag lite nervös inför dagen som skulle att komma i Köpenhamn eller vad hände. Det tog bara tag i mig. Jag har lång väg att gå innan jag kan säga mig vara frisk. Jag har många nya steg att ta fram, och säkert många tillbaka. Blir man någonsin frisk eller går sjukdomen i ide för att sedan blossa upp när man minst anar det?
Har legat på stranden hela dagen idag och även badat. Malmö är så underbart i sommartider. Åt middag nyss, blev ris med mozarella och tomat. Lite annorlunda, men gott. Ikväll blir det en sväng till Lilla Torg för ett glas vin.
