Gomorrrn
Var och lämnade blod imorse. På mitt papper som jag lämnade in stod det Ätstörningsmottagningen Fosievägen och klart att sjuksystern såg det, men jag skämdes inte. Jag kommer förmodligen aldrig mer att se henne. Och jag är säkert varken den första eller sista som har ätstörningar som kommer dit.
När jag kom hem så ringde min psykolog. Hon hade pratat med doktorn om mig och de tyckte att jag skulle fortsätta träffa henne tills att jag fått tid hos doktorn. Berättade för henne att jag även vill ta med mamma någongång och hon sa att det skulle gå bra.
På ett sätt känns det som att det enda jag behövde för att börja bli bra, var att erkänna för mig själv att jag var sjuk och att jag behövde hjälp. På så sätt så känner jag att jag itne behöver gå till psykologen mer. Men de tycker inte samma. Hon säger att jag är mer sjuk än vad jag tror, och förmodligen har hon rätt. Man blir lätt blind. Så jag ska fortsätta att gå dit så ofta jag kan och jag ska fortsätta kämpa. Läste att många som blir "friska", trillar dit igen efter ca. 1 år. Jag vägrar. Skulle det vara på väg att hända så hoppas jag att jag den gången kommer kunna tyda signalerna bättre.
Igår när jag kom till K så hade killarna precis stuckit hem. Men de hade lämnat lite godis i skålen. 3 bitar var inte mycket, men de hade lämnat mitt favoritgodis till mig. Vilka änglar. Njöt av chokladen och fick varken ångest eller sug att äta mer. Det går bra nu .. Förstår inte varför K köpt en dubbelsäng, när jag alltid sover på hans sida när jag sover där, hihih.
Nu ska jag cykla till biblioteket och låna lite böcker. Skönt med lite omväxling mellan kurslitteraturen.
Lisa, jag tänker på dig!
Kramar!
Jag blir så glad för din skull nu! Fortsätt kämpa och att gå till psykologen!
C är så rätt svar ;) Katten hade också rätt. Jag känner mig stolt och värdefull när du säger att jag gör dig glad. Skönt att ha gjort din dag lite ljusare och mer skrattig :) KRAM!
Så otroligt bra det går för dig nu! Härligt!!!
Det låter klokt.
Jag äter bra, äter alla måltider och relativt stora med mycket grönsaker. Försöker äta mycket protein och fett, det funkar bra för mig. Stor del till varför jag vill äta är nog för att jag har bestämt mig för det, har jag någon gång tänkt att jag ska få äta godis då äter jag, även fast jag inte är sugen, väldigt konstigt, eller hur?
Jag är så glad och stol för din skull. Att du kommer låta din mamma få ta del av din ätstörning. Jag tror voch hoppas verkligen att hon kan vara en bra hjälp och stöd för dig. Du är så duktig. Det känns verkligen som du har viljan till att bli frisk. Du är verkligen en inspration, vet du det? Och att du inte har spytt på 6 veckor! Grymt! Hoppas du får en alldeles strålande dag! Kramar!
Jag hoppas precis lika dant, att man skall kunna tyda signalerna bättre nu! För inte ska vi sätta oss i samma situation en gång till. Kramar!
