Kostdagbok
Jag vet inte om skrivandet av kostdagbok är bra eller dåligt för mig. När jag blickar tillbaka på de senaste 7-8 dagarna så har jag ätit något onyttigt varje dag. Eller onyttigt i mina ögon. För en "normal" person så skulle detta inte räknas alls. Jag känner att jag förstör min dag genom att äta 5 godisbitar, eller lite nötter eller en liten bit kaka. Jag känner att hela dagen är förlorad. Jag har inte hetsätit sen jag började på ÄS-mottagningen, men visst har jag mått illa. Faktum är att 5 bitar godis gör mig illamående. Helst vill jag bara förneka att jag ätit det. Helst vill jag även spy upp det, men det funkar ju inte så. Så idag gav mig min kostdagbok väldigt mycket ångest. Samtidigt som min psykolog har sagt att jag inte ska titta tillbaka så gjorde jag det idag. Känns som att jag för någon slags statistik i huvudet.
Samtidigt så tror jag att kostdagboken är bra då jag med psykologen går igenom vad jag skrivit, när jag och hon ses. På så sätt så tror jag att jag lär mig vad som är okej och inte okej. Jag vet att jag måste redovisa det jag ätit för henne och på något sätt så vill jag inte göra henne besviken. Jag vill inte att hon ska "skälla" på mig för att jag inte äter som jag ska. Jag vill göra ett bra intryck. Men detta känns oxå fel. Det känns som att jag fortfarande vill prestera för att få ett värde, tioo och med på mottagningen. För inte ska jag bli frisk för hennes skull utan för min egen. Men sen, vad spelar det för roll för vems skull jag gör det, om resultatet blir att jag blir bra?
Samma sak hände med rökningen. Jag hade rökt i 6 år och många gånger "velat" sluta röka. Men egentligen så såg jag ingen anledning till att sluta, då det inte störde mig. Jag tyckte att det var gott och jag tror fortfarande jag hade kunnat börja igen. Och inte var det ett dyrt nöje heller, billigare än mycket annat skit man köper. Men sen träffade jag K, och han ville helst inte att jag rökte. Det var ingen order, men jag förstod själv. Att kyssa en person om man själv inte är rökare kan inte vara okej, och tidigare killar jag träffat har alla rökt oxå. Så det var självklart för mig att göra det för honom. Och jag bara slutade en dag, och har inte rökt alls sen dess. Det var lättare för mig att sluta för att jag visste att han ville detta, och då spelade det ingen roll vad jag ville. I slutändan så visste jag ju att rökning var skadligt, så jag vann ju ingenting på att fortsätta.
Jag ska fortsätta att skriva min kostdagbok och vara stolt över mig själv när jag visar upp den för henne, för detta är precis det hon vill se, okej med vissa undantag. Och hittills har jag inte behövt ljuga för henne heller. Vissa saker tar självklart längre tid att berätta och kräver vill förberedelse, men jag vill ha en öppen relation. Om vi börjar vår relation med lögner, hur kommer den att fortsätta?
Det är jättebra att du är ärlig från början hos din psykolog. Det skulle bara krångla till det om du gjorde tvärtom. Det är ju ändå inget som hon kommer föra vidare, och hon är van med dessa beteenden sedan tidigare så du kommer inte att anses som konstig på något sätt. Kämpa på med matdagboken och ett annat tips, är det något som du gör i din vardag som du känner är extra jobbigt eller så, skriv ner det och ta med till nästa möte med ÄS. Det är kanon. Det blir så ofta att man sitter där och kan inte komma på något alls man vill prata om. Kämpa på! :)
Härligt, det rätta att göra. Blir bara krångel om man ljuger och håller på. Du verkar må bra idag! Härligt!
Sv;
Varför tror du då jag sökt hjälp och försöker bli frisk??! Jag orkar int eleva så här! Det är inget liv, att bara tänka på mat å kalorier å försumma allt vad relationer skola (å jobb) heter!
Ibland är det något som tar över...
Íntressant att läsa om med tanke på att jag står i kö för att få hjälp nu. När man börjar gå hos psykologen, kommer man bli tvungen att börja äta ordentligt, som man ska, på en gång?
Sötpotatis är helt undebart gott! Man bakar den i ugnen och det är som kanderat socker vid skalet. MMM...
