Saphary

Innan jag berättade för min mamma och för K om ÄS, vilka är de personer jag umgås med mest tid, så förväntade jag mig att de skulle veta utan att jag behövde berätta. Till att börja med så hade jag väldigt mycket fuffens för mig här hemma de dagar jag inte åt. Jag slängde mat så att ingen skulle ifrågesätta om jag ätit eller inte. Smutsiga tallrikar la jag även in i diskmaskinen, så att jag hade bevis om någon skulle misstro mig. Att spy var inte heller några problem, då ingen är hemma förrens efter 4, eller när alla lagt sig. Tiderna när mina föräldrar var hemma, var jag inte hemma. Att säga att jag skulle äta ute var oxå ett bra trix, för varför skulle de misstro mig?

Men ändå så tänker jag "mamma ser du inte??". Och vet ni vad? Hon såg inte för att jag var så grym på att dölja det. Sen så försökte jag alltid vara glad och positiv till allting. Att vara ledsen passade inte in i den ramen jag byggt för mig. Det låg på andra sidan, och inte på den synliga.

Men att äta i sällskap med andra har jag alltid klarat mig bättre på. Jag har inte stora problem med detta, förutom ibland. Är jag inte hungrig och blir bjuden på mat, så hoppar det tusen tankar fram, och jag försöker att äta lite mindre. Men aldrig så lite att det blir misstänksamt.

Så gå inte runt och förvänta er att folk ska veta vad du går igenom, om du inte berättar det. Våra föräldrar och nära vänner älskar oss och vill helst inte tro att man är sjuk. De försöker, även om vi kanske inte alltid uppfattar detta. Det är vi själva som måste ta klivet och berätta. Många vet inte ens vad ÄS är för något. Många tror att man vaknar en dag och väljer att sluta äta för att det är kul? Att man vill vara viktig för att man spyr eller skär sig? Att man söker uppmärksamhet? Jag vet mycket om att söka uppmärksamhet och jag har fått den hela livet, och ÄS handlar inte om uppmärksamhet. Men vi måste förstå att andra tror det, och så länge vi inte berättar hur det ligger till så vet de inte. Det finns inga tankeläsare bland oss

Jag har varit och tränat och struntat i att äta och det var ett medvetet val och mitt val. Vissa dagar vill jag oxå stanna i min ÄS! Vissa dagar vill jag inte heller bli frisk. Men imorgon, imorgon ska jag vilja igen, ingen snack om saken.

Sov gott!