att äta eller inte äta
Ska iväg med mamma och pappa och titta på nya tapeter till mitt rum här hemma. Jag är inte motiverad men jag vill göra det finare och bra att passa på när mina föräldrar oxå vill. Jag tänker på vilka underbara människor de är och alla gångerna som jag låtit mitt hemska humör gå ut över dem. Hur har jag kunnat skriva åt de så? Hur har jag kunnat smälla igen dörren framför dem? Allt kommer tillbaka.
Kom hem från skolan idag. Så fort jag stängt rummet så kom tårarna. Ingen som helst anledninge. Ska äta lite mat nu så att min kropp orkar bära upp mig. Era ord är guld värda för mig!
Alltid äta efter träning, även om det är jättesent. Så säger vettet och förståndet åtminstone, så försök ikväll!
Och att skrika och smälla i dörrar, får nog kategoriseras under normalt tonårsbeteende... Jag har också gjort det och jag är inte stolt över det nu i efterhand. Förhoppningsvis fattar föräldrarna det också!
Att du promenerar så mycket, är det för att du gillar det eller är det en ångestgrej? Fattar inte hur din psykolog kan räkna det under träning... Om du gillar det och det gör dig gladare borde du fortsätta med det!
Sv;
haha, ja... =P Även du inspirerad av Shakespear?! =P
Lilla vänn. Depresionen går liksom hand i hand med ätstörningen. Är det så att det har blivit lite sämre med maten nu? Eller har ätstörningen tagit en annan form?
Nu gäller det att ha tålamod och framför allt pressa sig lite. Men bara lite i taget.
Nej, jag började på högskola i augusti, men hoppade av för en månad sen. Det blev två alldeles för stora saker. Jag klarade inte av det. Blev väldigt depprimerad. Nu är jag i något mellan läge där jag verken jobbar eller pluggar. Väntar på dagvård. Inte alls så bra att inte göra något, men försöker att ta en dag i taget.
Denna dagen gick ju inte jätte bra, var inne på ett cafe först, sedan på massa olika ställen. Tröttsamt. Men vad gör man. Jo, reser sig upp igen=)
Men du, försök verkligen att äta lite nu efter träningen. Får man fråga varför du inte äter så mycket? Har det med deprisionen att göra eller strävar du efter att gå ner i vikt? Eller rädsla för att gå upp i vikt?
Kämpa, kämpa, kämpa. Jag tänker på dig och hoppas verkligen det skall gå bra. Du har alla förutsättningar att bli frisk. Jag tror på dig. Kram
Jag är väldigt glad över att min familj har en sådan sund relation till mat, det har jag nog stor nytta av. Jag tycker också att du ska unna dig pannkakor någon gång. Gör som jag och använd dinkelmjöl, det gör dem lite bättre, och faktiskt godare enligt mig :) bor du hemma hos dina föräldrar?
Jo, jag har gjort de några gånger. Fast jag är egntligen emot av att undvika saker, de är inte lösningen. Att lära sig hantera det är bättre tror jag, även vågen. Ibland går det bättre, ibland sämre. Kram!
Ja gud så många "nej nej" man har angående maten. Pannkaka har jag precis börjat med igen och det känns som att jag har gått miste om något under den här tiden. Tänk vad mycket vi går miste om! Nu menar jag inte bara mat utan så mycket mer än så. Jag tycker det är klokt av dig att bo kvar hemma, både ekonomiskt och för ditt välmående. bara du inte känner en stor press där hemma eftersom du antyder att resterande av din familj "bantar". Det är viktigt att vi lär oss att inte jämföra oss med andra, inte kolla vad andra äter och hur mycket, utan det handlar bara om sig själv. Du äter det du äter, och är du den som äter mycket och hälsosamt, då kommer folk se upp till dig, jag lovar!
Fy fan. Lider verkligen med dig. Se till att göra saker du mår bra av nu, umgås med människor som får dig att må bra. Ta inte ut dig för mycket nu med träningen! Ställ inte för höga krav på dig själv nu. Behandlingen kommer att ta tid, och kraft. Det gäller att ta små steg och framförallt vara öppen med dina känslor. Du kommer fixa det här!!
Hur går det med allt det andra nu då? Med din kille och med skolan?
Pratar du om din rädsla för att gå upp i vikt med psykologen? Det kan nog vara en bra sak att prata om.
Kram
