Saphary

Mötet på ÄS-mottagningen idag gick bättre än jag trott. Mamma följde med, men jag tror att jag i fortsättningen gärna går själv. Detta är mitt krig. Men mamma förstod bättre och förstod att jag inte kommer må bättre om jag går ner i vikt. Att det inte handlar om vad man väger och hur man ser ut, utan vad man känner.

Sedan när mamma gått ut så började jag att prata, för jag satt mest tyst när mamma var där. Jag vågade inte riktigt. Vi pratade om matdagboken och hon tycker fortfarande att jag äter förlite och ibland när jag kollar tillbaka så är det verkligen för lite. Två kväckebröd och en varma koppen tycker jag är lagom middag, men psykologen tycker att det är ett mellanmål. Hon har ju förmodligen rätt. Men ibland känns det så mycket. Men det ska vi jobba med och hon sa att jag med tiden kommer kunna släppa denna kontroll och oro. Visst kan det ta år, men jag är redo att jobba för mitt liv.

Vi pratade även om att inte träna lika mycket. Just nu tränar jag 5-6 h i veckan och går promenader. Hon tyckte att 2 timmars träning i veckan räckte och att promenad räknas som träning. För mig kommer detta ta tid känns det som. Sen ska jag även slänga ut kläder som inte passar. Men allt detta ska göras i lagom takt och när jag är redo. Kan vara imorgon och kan vara om 5 år. Jag bestämmer min takt. 

Fick även reda på att hon jobbade som vikarie och att hon kanske kommer sluta till jul. Detta innebär att jag kommer att få gå hos någon annan. Jag tycker om min psykolog massor och vill ha kvar henne, men vi får se hur det kommer bli.  

Nästa tid är bokad nästa fredag, och då ska jag även träffa doktorn.

Jag känner mig glad idag. Jag känner att jag kan klara det. Med vilja kan man övervinna allt. Jag har läst om folk som varit förlamade men endå rest sig upp. Vilja!!