Saphary

Jag har idag fått skriva upp vad jag har för mål med behandligen. Var lite svårt då jag inte gått och tänkt på detta. Men det jag kom på var att när jag är klar med min behandling så vill jag kunna vara ledig en hel dag utan att göra någonting alls och ändå äta utan att få ångest. Jag vill inte tänka att jag måste träna för att förtjäna att äta, utan ska kunna äta normalt de dagar då jag inte heller tränar. Mitt andra mål är att sluta fokusera på mat hela tiden, att inte ständigt tänka på vad, när och hur jag ska äta. Få en bättre inställning till mat utan massa förbud. Det samma gäller motionen. Jag ska inte känna mig värdelös bara för att jag hoppat ett träningspass.

Min psykolog tyckte att det var väldigt bra att jag berättat för K och för vänninan. Jag har nästan glömt att jag gjort det.

Vägen dit ser rätt enkel ut om man läser det svart på vitt, men jag vet att det var ta väldigt lång tid. Jag räknar med ett år minst, och då har jag ändå kommit väldigt långt själv. Men inga mål är omöjliga. Det finns inget man inte kan göra om man vill det tillräckligt mycket. Mål är till för att uppnås. Och jag tänker aldrig mer sätta ett mål "jag ska väga 32 kg" för det är ett mål som inte ska uppnås! Det är skillnad mellan mål som kan och ska uppnås och mellan de som inte ska och inte borde uppnås!

Hon doktorn så var det lite mer stelt, men så är det väl med en ny läkare. Det kändes som att hon inte läst min jornal eller så har hon kanske inte fått all information. Klart att psykologen inte kan skriva ner allt. Vi gick igenom mina blodvärden som kommit fårn sjukhuset. Allt stämde bra förutom transporten av järn. De blodkroppar som ska transportera järn får inte tillräckligt bränsle och är därför väldigt stressade och jobbar inte som de ska. Men jag har ingen järnbrist, utan de värden är helt normala. Hon sa även att detta ofta händer för att vi ständigt är stressade. Inte nog med att man är så stressad i vardagen med skola, jobb, träning, så har vi ständiga tankar på maten och på vår kropp. Vi är aldrig riktigt avslappnade, och det gör att våra stresshormoner aktiveras.

Jag ska till doktorn igen på måndag där vi ska kolla hjärtat, blodtryck, halsen mm. Jag kommer få slippa väga mig och får behålla mina kläder på. Helst så vill hon att jag ska komma dit och inte känna mig stressad för att det är viktigt att blogtrycket visar rätt. Är man orolig över något så visar det oftast fel värden.