Saphary

Jag behöver lära mig att bli av med detta allt-eller-inget tänkande. Kan ta igår som ett exempel då jag som mellanmål tog lite naturella nötter och torkad frukt. Inga mängder egentligen, en halv kopp. Men sen på kvällen så kom jag på mig själv att tänka "du har redan förstört dagen, varför inte äta massa skit nu, så slipper du förstöra de andra dagarna istället". Slutade med att jag åt lite glass hemma hos K, men det fanns ingen ångest inblandad här. Jag kände mig varke värdelös eller tjock. Jag åt lite glass för att jag var sugen. Men nu frågar jag mig om jag verkligen var sugen, eller "var sugen" för att jag redan hade "förstört" dagen?

Idag håller samma sak på att hända. Jag år lunch i skolan. Blev lite snabb-pasta med ädelostsås. För mig är detta väldigt onyttigt, även om pastan var fullkorn. För någon annan är detta en perfekt lunch, medan jag är rädd för ostsåsen. När jag kom hem så tänkte jag "äsch, jag borde fortsätta att vara onyttig". Som tur är så utlöste tankarna ingen handling, utan jag kom på mig själv att tänka detta och insåg vad jag var på väg att göra. Jag "räddade" situationen här för att om jag tänker efter så är jag itne sugen på något och jag är inte hungrig. Det är bara hjärn-spöken. Jag och de ska bli vänner, snart i alla fall.

Ikväll är det sambauppvisning och jag tror att det ska gå jättebra, eller jag hoppas det i alla fall. Får inte glömma att lé mycket för det är det enda viktiga egentligen. Och att ha roligt!!