Hur lätt som helst!
Mat och träninng avklarad för idag, inga problem. Kanske för lite, kanske inte. Jag bryr mig inte så mycket, för just nu så spelar det ingen roll då jag ändå inte kan göra speciellt mycket åt det. Imorgon är den stora dagen. Samba- och capoeira uppvisning för 6-7000 gymnasie elever i Malmö. Pirrigt? Ja! Tur att man slutade gymnasiet för 2,5 år sen så någon gymnasieelev lär man inte känna =)
Förra veckan så berättade en barndomskompis till mig att hon är sjukskriver på grund av depression. Jag visste att hon förr eller senare skulle hämna där, med tanken på allt hon gått igenom under sin barndom. Hur som helst, så passade jag på att berätta om min ÄS och trodde att hon skulle förstå. Visst gjorde hon kanske det. Men hon ville ge mig ett "tips" på hur jag skulle bli frisk. Hon sa att det bara är att äta när man är hungrig och sluta äta när man blir mätt. Jag borde get henne ett annat tips på hur hon skulle komma ur sin despression: bara att vakna upp imorgon och vara glad. Hur lätt som helst!
Nog med ironi. Det jag ville säga var att personer som inte haft någon form av ätstörning förstår inte riktigt vad det handlar om. Det handlar inte om att jag är ointelligent och inte vet att jag måste äta och inte ska spy. Man vaknar inte upp en dag och har en ätstörning, på samma sätt som att man inte vaknar upp en dag och inte har det. Det är så mycket svårare att bli frisk än att bli sjuk. Att bli sjuk var en omedveten process, eller jag visste kanske vad jag höll på med, men jag visste inte vad konsekvenserna skulle bli. Det bara flöt på och jag gjorde lite som jag ville. Men att bli frisk är att ständigt jobba i motvind, att ständigt jobba emot sig själv. Nej, jag vill inte äta 5-6 mål om dagen, men jag måste. Och alla de gångerna jag måste äta är en kamp i sig. Jag och mina känslor brottas. Jag har länge låtit monstret styra i mitt liv, och nu ska jag ta kontrollen. Men vad är kontroll?
Kontroll var för mig ett minimalt matintag och överdriven träning. Jag måste ändra hela min tankegång nu, jag måste bli en ny människa. Ändra alla mina grunder och värderingar. Och nej, det är inte lätt. För hade det varit lätt så hade vi inte haft några sjuka människor.
Tror jag ska vakna upp imorgon och kunna prata kinesiska. Lätt som en plätt!
God natt på er!
Lycka till idag. Gud vad du är modig!!!
JÄttebra inlägg. Verkligen vad jag också upplever ibland. Det är klart att detta inte är enkelt, det är inte bara att skärpa till sig. Jag får ofta uppfattningen om att en bulimiker bara borde skärpa till sig men att anorektiker behöver vård. Som om bulimi inte var en sjukdom. Träffade min bästis igår och berättade att en annan tjej som jag också träffade igår börjat på dagvård och ska gå där i 3 månader. Då frågade hon om hon hade fel på hjärtat (som en kompis till henne med anorexi haft)? Nej sa jag. Då frågade hon om det var så farligt? Mitt svar: tjejen har varit sjuk 6 år, man kan inte leva så.
Är det så? Att bulimi inte behöver behandlar eftersom det inte är direkt livsfarligt? (dödstalen är ändå nästan lika höga som vid anorexi pga självmord etc).
Jag vet att hon tycker att jag bara ska skärpa till mig, att jag borde bara bli frisk. Men hon skulle aldrig säga det om ngn med någon annat ätstörning. Dessutom så uttrycker hon sin oro för att jag ska få anorexi när jag går ner i vikt... för mig är det två onda tinf. Jag skulle ALDRIG vilja få det, jag vill bli frisk.... men jag tror att tanken om att dte är 10000ggr jobbigare att ha det är fel...
Herregud vilket flummigt inlägg, förlåt. Behövde bara skriva av mig lite.
Kram
Igår så kändes det rätt okej att äta det. Det jobbigaste var innan. Men det var okej. Det är viktigt för mig att om jag skall ut till en kompis och hon säger att det blir pizza att jag kan äta det. Hon skall inte behöva anpassa sig efter mig. Jag får helt enkelt släppa på kontrollen. Annars hamnar jag ju i den situationen igen att jag måste undvika en massa situationer och det är inte okej.
Nä, kinesiska är inte lätt, men som tur var går det att lära sig! Feliga kommentarer får man nog stå ut med. Jag fick en kommentar om att ngn bara var hälften så stor som mig av en som vet jag är ätstörd igår, och det är ju inte heller alltid vad man vill höra. Men, svårigheter ingår, sjuk som frisk!
Ha en fin dag!
Kramar!
Kram!
haha vilket bra tips! Sluta äta när man är mätt! Varför har jag aldrig tänkt på det?!
Då vill jag vakna imorgon och prata italienska, ha alldeles slät hud och så ska det ligga 2000 dollar på bordet som jag kan köpa världens coolaste väska för!
Gud vad bra skrivet här. Du formulerar vad jag har tänkt men inte kunnat uttrycka riktigt:)
Jag har hört det så många gånger, att det är väl bara att sluta att äta när man är mätt? Folk som aldrig har haft äs förstår inte!
