Saphary

Precis hemkommen från ätstörningsmottagningen, och sitter här med en kanna vatten och en stor kopp té. Mysigt, självklart.

Jag har bestämt mig för att sluta skriva matdagbok ett tag och se hur det går. Min behandlare tyckte att det var en bra idé så länge det inte gick för lång tid mellan måltiderna. Det är mitt ansvar att sköta maten även utan matdagboken. Så detta kommer att bli ett nyttigt försök. Jag tar ett steg till från ätstörningen.

Vi har även pratat om minskad träning. Just nu så tränar jag 8h i veckan. Capoeira, samba och showträning. Från hennes perspektiv så är det tok för mycket. Men jag tycker ju om det s mycket. Jag trivs verkligen där och jag älskar att gå dit. Ingen ångest, inga dumma tankar. Dock är det en sak som skränmmer mig och det är det uppehåll vi kommer att göra med träningen mellan 6e dec och 2a januari. Hur ska jag klara mig i en månad utan min träning. Vad ska jag istället göra? Jag kommer bli så stor, jag vågar inte ens tänka längre än så. Och det är just i denna stund som jag inser hur sjuk jag egentligen är. Att jag får panik när de flesta tycker att det kommer vara skönt att komma ifrån träningen. Blää!

Tacos-middagen blev bra igår. Tacos kan ibland bli ångest för mig för att man håller rullen i händerna och då äter man snabbt. Igår så la jag upp allt så tallriken och hade brödet vid sidan om. På så sätt så åt jag långsamt och kontrollerat. Det kändes bra. Seger för mig!

Idag ska jag:
Plugga - en bok kvar att läsa. Känner min produktiv och duktig som redan läst så mycket
Sköta maten - äta på regelbundna tider och lagom mycket. Försöka glömma matdagboken
Promenad - rensa tankarna fårn plugget och komma ut från hemmet
Capoeira - ska ge järnet. Håller just nu på att lära två nybörjare de första sparkarna