stress ?
Idag har jag föreläsning kl 3 och ska plugga tills dess. Min mage har varit lite orolig både igår och idag och känner mest för att sova då. Nej, pluggeliplugg nu!
svar: tack för din kommentar! :)
gör vi? fast jag är inte bulimiker. hur går det för dig då? berätta gärna lite om dig sj (enklare att prata då när man vet hur den andra är).
kramar!
Lycka till med plugget idag! :)
Kram
Känner igen mig! Dör hellre 20 år tidigare pga rökning än lever med äs. :-( Men jag är livrädd för att bli sjuk i cancer eller liknande så det gör att jag håller mig borta från rökningen! Ibland är det bra att vara lite hypokondrisk...
Jag har valt att inte skriva så mycket just nu eftersom det tar för mycket tid att surfa, tid som jag väljer att lägga på att läsa böcker och gå på djupet med mig själv istället. Internet blir lätt en flyktväg för mig... men jag läser allt som ni andra skriver (även fast jag inte kommenterar så mycket) och det är så fint att läsa hur allt går i rätt riktning hela tiden!
Tror på dig Naa!
svar: ja vad är min historia? hehe :) ja du jag vet inte riktigt. jag försöker bli smal, helst inte genom att spy och laxera men det händer ibland när jag verkligen har ätit mkt å har en massa ångest. försöker istället äta lite och träna mkt. jag har hatat mig sj o mitt liv sen 4:an tror jag, fast mer och mer hela tiden. lixom gett upp hoppet. när jag var liten tänkte jag att allt löser sig av sig sj när man blir stor, då kmr allt man vill ha naturligt. men nu fattar jag att det är mig det är fel på så inget kmr bli som jag vill om inte jag kan få bort felen.
i 8an (tror jag) började jag skära mig. inte allvarligt alls, först var det bara nålar sen vart det rakblad. men det slutade jag med på gymnasiet för jag vill inte att nån ska upptäcka mig. men jag längtar ofta efter dem och funderar ibland på att skära mig men är för rädd att nån ska se såren! har tyckt att jag är tjock sen 6an och i omgångar försökt gå ner i vikt men inte direkt lyckats. först i 1:an som jag verkligen började "hålla på" med maten och gick ner ca 10 kg. det var oxå då jag började få riktigt mkt ångest tror jag över mat och vikt och jag började spy.
ja, vet inte riktigt vad jag ska säga. vet inte riktigt vad man ska kalla "min historia".
du får fråga om du undrar nått :)
Okej, jag antar att det är mitt största problem.. att jag skäms så fruktansvärt för de jag gör.
Nej jag har aldrig sökt hjälp. Det har funnits stunder då jag inte vill någonting annat än att ta mig ur den här skiten och få hjälp, prata med någon som verkligen lyssnar och förstår. Men någonting drar mig tillbaka. Som om det är min hemlighet och jag vill inte att någon ska få veta. Förlåt om jag skriver krångligt men jag tror du förstår.
Hur går det för dig? Är du frisk än?
Jag hoppas att du, som du säger, kan känna när det blir för mycket. Vi måste våga tacka nej till saker ibland och värna om vår tid att vila ut och samla tankarna! Du är värd ett liv där du gör saker för att du vill, inte för att alla andra vill ^^.
Tack för igårkväll, du hjälpte mig att hålla mig ifrån tankarna och köksskåpen. Kram!
svar: funderar jämt och ständigt. har vart hos läkaren en gång med min morsa, efter att ha brutit ihop o berättat allt. väl där neka jag till allt. har mejlat mando en gång o ställt lite frågor men de sa bara att jag skulle göra en anmälan tsammans med mina föräldrar - no way!
har vart hos skolkuratorn en gång för att min lärare tvingade mig, o den kuratorn var värdelös. hon behandlade en som en 7-åring, skitkul... så nej jag är inte så pepp på "hjälp" + att jag vill bli smal :/
Härligt, vännen. Var snäll mot dig själv, det är det bästa rådet. :) Tänker på dig! Kram
