Saphary

Mina föräldrar måste nog vara de bästa föräldrarna som finns. Sen de fick veta om mina mat-problem så planeras de gemensamma middagarna lite efter mina behov. Mamma brukar ringa och fråga om det är okej att vi äter det eller det och frågar om jag hellre vill att vi gör det på något annat sätt, ex ugnsbaka istället för fritera. Och vi kommer så bra överrens då. Jag känner att det är okej att äta om det är på mitt sätt och så länge jag vet vad det innehåller. Då slipper jag ångest-känslorna som kommer efteråt. Just nu kan jag inte ta itu med dem så jag stödjer min på mina föräldrar. Och ja, det är jobbigt att de hela tiden måste anpassa sig efter mitt schema, men samtidigt så vet jag att de gärna gör det för mig. De vill se mig frisk och jag ska ta emot all hjälp som jag blir erbjuden. Jag ska bli frisk, för att det inte finns något annat alternativ. Målet är att bli frisk, men vägen dit kan jag avgöra själv. Och det ligger i mina händer om jag vill göra denn väg enklare eller svårare.

Jag har träffat Panna idag. Det kändes inte alls konstigt att träffa någon som man lärt känna via sin blogg, eftersom det känns äkta på något sätt. Hon öppnar sig i bloggen och skriver ner sina djupaste känslor och det gjorde att det idag kändes som att vi redan träffats flera gånger. Och hon var så otroligt vacker! Vi gick en promenad och pratade en massa. Det kändes skönt att prata med någon som oxå går igenom detsamma som man själv gör. Vissa saker behöver inte sägas då, utan jag vet att hon förstår ändå. Även om K, mamma och min bästa tjejkompis vet om mina problem så kan de aldrg förstå vad jag går igenom. Hur mycket de än vill förstå, så är det svårt att veta hur något känns förens man själv är där. Men jag tar emot all hjälp jag kan få av de och jag vet att de försöker.

Ikväll ska jag träffa tjejgänget och festa lite. Kanske blir det även utgång?

Tack Panna för en trevlig dag!