Saphary

Jo, att säga åt honom att sluta säga så, tror jag hade sårat honom ännu mer. Dessutom så hade jag fått berätta varför. Och jag vet inte om han vet om min ÄS. Fast å andra sidan, han var ju bara ärlig i det han sa. Jag kan inte gå omkring resten av livet och vilja att människor ska säga det jag vil höra. Jag kan inte bygga en sån skyddsmur, för förr eller senare så kommer det komma. Och jag måste bygga upp min självkänsla och självförtroende så att jag inte tolkar saker fel. För just nu så känns det som att jag förstorar upp det han sa. Det kanske räcker med det mina föräldrar får stå ut med sen min ätstörning, inte ska jag behöva ändå på dem helt. Nej, jag är lite kluven i denna fråga. Känns även försent att säga det till honom 1 dag senare, han kommer förmodligen inte ens ihåg det.

Har tagit sovmorgon till 10 idag igen. Åå jag börjar verkligen uppskatta mina sovmorgnar. Att jag inte gjort detta tidigare, utan tvingat min stackars kropp att gå upp även om den varit helt slut. Så nu ska jag unna mig massa sovmorgnar, så fort jag får chansen.