Pappa
Idag i affären så sa han att jag inte borde använda de jeansen för att de såg små ut. Och alla tankarna, alla ord, kom tillbaka. Helt plötsligt så befann jag mig i en annan tid, vinter 07, som var den värsta tiden för mig.
Jag vet att jag inte menade något illa, men min hjärna vill inte riktigt filtrera bort det. Jag hör det om och om igen, som en bandspelare. Jag tyckades vända tankarna under de 2,5h på träningen, men nu kommer de igen. Och igen. Och igen.
För övrigt så har jag världens mest underbara pappa. Jag älskar honom, och ord från de man älskar går rakt in i hjärtat. Och de såren läker inte så snabbt alls.
Säg det till honom, om du vågar. Han kanske inte tänker på det, han skulle aldrig vilja göra dig illa med flit. (tror jag) Min pappa brukade dra en massa dåligt skämt om hetsen när jag berättade, för att han trodde att det blev lättare om vi kunde skratta åt det, men jag tog ibland illa upp. När jag sa det till honom blev han ledsen och sa förlåt,han hade aldrig menat det så. enklare än så var det inte,men jag gruvade mig som satan innan ajg lyckades säga det. Var modig, han älskar dig.
Kram
Jag blir så varm i hjärtat av dina komentarer. Du har sån styrka, det ger mig hopp. Du ger mig hopp Naa.
Precis som Elin skriver tror jag det är bra att säga hur du upplever det och känner för din pappa. Eller om det är svårt, prata med din mamma eller någon annan. Tror det är bra om man får någonannans uppfattning med.
Känner igen mig i mycket av vad du skriver om din pappa. Min pappa likadan. Vet att han bara vill väl men det kommer verkligen ut så fel ibland. Känns skönt att ventilera det lite med mamma. För än så länge änner jag att jag inte vill ta det med pappa. Än så länge är det lite för känsligt.
Uch, får så dåligt samvete när jag skriver så här. Men det är ju så det är. Jaja.
Tycker du är en klippa!
Kram!
Det där är så svårt, man vet ju sammtidigt att de inte vill än illa. Försök att inte ta åt dig, tänk att de vet inte bättre..
Har också fått höra av mamma att jag borde tänka på vad jag äter men släktingarnas kommentarer är värre. "Ojj vad du blivit tjock" sa min morfar i våras när jag hade gått upp lit eoch hade panik över det (jag hade vart iväg och rest i 6 mån), farmor sa samma sak. Och att höra att man ser tjock ut på kort etc. Jag vet ju att de inte vill mig illa men det gör så JÄVLA ONT!
Vet din pappa om situationen förresten??
Styrke kramar!!
Jag håller helt med Elin ovan - kan du inte be honom sluta? Han vill absolut 100% säkert inte vara taskig, utan han är bara lite allmänt tanklös (plus att vi är hyperkänsliga och feltolkar allt som går att feltolka, eller hur? "vilken fin färg du har i ansiktet!" blir "vad fet du har blivit, som en gris!", typ).
