Saphary

Hemma från ÄS-mottagningen och fått i mig lite lunch.

Varför jag började dagen med att vara ledsen vet jag inte. Till och från skolan så virrade massa dumma tankar i mitt huvud. Istället för att ta buss till mottagningen så blev det 45 min promenad. Hjärnspöken (?)

Besöket på mottagningen gick väldigt bra. Och jag är motiverad till att fortsätta jobba med mig själv. Jag ska inte ge med min sjukdom och börja svälta eller annat. Jag ska jobba mer än innan och försöka ändra mitt tankesätt. Vi kom överrens om att jag skulle börja med matdagboken igen. Att sluta skriva kändes bra, men jag var nog inte redo för det ännu. Jag tror att matdagboken ger mig kontrollen över vad jag äter. Ifall jag får panik på kvällen och tänker att jag ätit för mycket, så kan jag alltid titta i den och se att jag snarare ätit förlite. Att skiva var oxå en form av belöning. Jag kände mig duktig när jag skrev ner allt jag ätit och hur mycket jag tränat. Jag kände mig stolt över mig själv. Att jag ändå kan fungera som en normal människa.

Så nu ska jag skriva matdagbok i några veckor till, och sen så ska jag försöka sluta igen. Jag har som mål att bli kvitt kontrollbehovet. Att bli frisk är inte enbart en uppförsbacke. Jag kommer att trilla många gånger tills jag kommer upp. Men jag trodde att det skulle gå snabbare att komma ur det. Min behandlare sa att det brukar ta 1,5 år. Jag har en lång resa framför mig. Men jag tänker inte se det som något jag måste ta mig igenom, jag tänker inte göra mig själv till ett offer och få vägen att verka som en kamp. Nej, jag tänker istället se det som en investering till ett bättre liv. Jag är värd det!