Inställt möte
Mötet på Äs-mottagningen blev inställt idag. Min behandlare hade stannat hemma för vård av barn. På något sätt så kändes det skönt. Jag vet inte riktigt vad vi ska prata om. Innan så upptog matschemat hela timmen, men nu så tittar vi knappt på matschemat. Eller vi tittar inte alls på det, om det inte varit några problem. Och har det varit det, så brukar jag oftast ha kommit på själv varför det blev som det blev. Men jag måste fortsätta gå på mötena även om jag känner att jag kanske klarat mig utan. Jag ska vara kvar tills mina ätmönster är förändrade. Tant Malin skrev att hon tror att ätstörningstankarna förmodligen kommer att sitta kvar hela livet, och jag tror oxå det. Jag tror att jag aldrig kommer kunna må bra även när jag överätit eller när jag ätit en hel chokladkaka. Fast egentligen ska ett sånt behov inte behövas. Jag tror inte ens friska människor mår riktigt bra när de är övermätta. Fast jag vet inte riktigt. När någon i min omgivning blivit förmätt så brukar denna personen vilja vila en stund tills känslan går över. Så min känsla kanske bara skiljer sig lite. Att jag ältar fram och tillbaka även flera dagar senare är kanske det som skiljer oss åt. Men jag har blivit mycket bättre så att "glömma" bort om jag överätit. Jag har börjat acceptera att det blivit så denna gång, och till nästa gång så ska jag vara mer uppmärksam. Jag ska inte äta så snabbt och jag ska flrsöka känna efter bättre. Så att överäta är kanske bara en bra lektion, och en del i tillfrisknandet, som man lär sig något av. Och om jag jämför med några månader sen, så överäter jag väldigt sällan nu. Och ångesten är inte lika stor, även om den finns där.
En dag ska jag ha ett avslappnat förhållande till maten, det lovar jag mig själv.
Jg tycker det där är så svårt, för vi kan ju inte vara övermänskliga häller när det gäller att kunna äta allt. Vanliga människor har också en viss mat och viktnoja... frågan är bra när det blir ett sjukt beteende. När går gränsen liksom...
Jag jobbade bara idag, hihi...
Jag tror och hoppas att den här överkänsligheten och all kunskap om mat kommer att avra till vår hjälp för resten av livet. Det kommer bara inte att vålla lika stor ångest som det gör nu. Det är ingen nackdel att motionera och äta sunt, så länge det inte blri en besatthet som det är idag.
Tänker på dig,
kram
Elin har rätt! Lite dåligt ska man ju må när man ätit för mycket godis. Alltså inte dåligt som i ångest, utan dåligt som i "pust, nu vill jag inte äta mer godis". Och så kommer vi med äs nog alltid att vara. Men det kanske inte är så illa, kanske tvärtom ganska bra i dessa överviktstider?
Det är bra att du fortsätter med möterna. Du har kommit långt. Så härligt att läsa din blogg. Du är ett levande bevis på att det går, bara man vill och tillåter sig själv att misslyckas någon gång ibland. Jag gillar dig!
Kram
Jag tror att du har helt rätt i det! Att "normala" människor inte heller mår helt bra när de överätit och är för mätta. Jag tror att det är bra att vila en stund efter maten. De flesta jag känner blir fakstiskt lite trötta efter att de ätit. Det kanske är helt naturligt, att vilja vila och ta det lungt en stund efter maten.
Tack för din kommentar också!
Brukar försöka äta en lagad måltid om dagen men, ibland är det svårt.
- Bullen
vad skönt att höra dina framsteg. men det är ju jättebra att forts'tta med mötena. dels för att förhindra eventuella återfall och dels för att gå in djupare i problemet och hitta orsaken och så!
kram
