Saphary

Så fort jag duschat klart igår och började fixa mig inför kvällen så försvann illamåendet. Jag glömde bort de tankarna jag hade innan. Det grubblandet över hasselnötterna framkallade mitt illamående, och så fort jag slutade tänka på att det jag gjort var "fel" så försvann illamåendet. Sånna illamående har jag kunnat framkalla av 2 bitar godis oxå, och när jag tänker efter så ligger illamåendet i mitt eget huvud.

Jag håller på att läsa en bok av Julie Gregory som heter 'Mamma sa att jag var sjuk'. Julie överlever Münchhausen by proxy, som förmodligen är den mest komplicerade och dödsbringande form av barnmisshandel. Mamman till den här flickan eftersträvar läkarnas uppmärksamhet och får dem att tro att något är fel på flickan. Efter årtals av prover så hittar läkarna fortfarande ingenting. Boken handlar om flickan som tror att hon är sjuk. Och till slut så blir hon sjuk för att hon tror att hon är sjuk ..

Nej jag är inte så bra på att recenssera böcker och jag har inte kommit så långt i läsningen, men jag vill dra en paralell mellan hennes "påhittade" sjukdom och mitt "påhittade" illamående. Jag tyckte helt enkelt att jag ätit för mycket och tankarna ledde till att jag började må illa. Illamåendet kom dessutom ca 1.5 efter måltiden, vilket oxå förklarar att jag egentligne inte blev illamående av maten utan av tankarna.

Dessa tankar ska jag försöka vara medveten om nästa gång det händer, och försöka göra något åt direkt.

Festen igår var rolig, men jag vågade inte riktigt ta plats. Jag pratade inte så mycket, utan tänkte mest på hur jag såg ut och blablabla. Trots kommentarer från de flesta på festen om min klänning och figur så kunde jag inte sluta tänka fet-tankar. När jag kom hem och ställde mig framför spegeln så såg jag egentligen hur fin jag var.. Hur blir jag av med dessa dumma tankar som hela tiden pendlar mellan att tycka att jag är vacker och att tycka att jag är fet och äcklig? Blääääää