...
Igår var ingen bra dag för mig. Efter två dagars grubblande så kom tårarna. Och det var precis som om någon vridit på kranen och släppt ut allt. Jag minns inte sist detta hände. Jag hade börjat lita på folk och börjat känna mig stark igen. Jag trodde att ingen skulle göra någon sånt medvetet. Att man kände mig bättre. Men jag hade fel. Jag kände mig ledsen och sviken av en person som jag älskar. Jag krävde lite förklaring, lite förståelse, men fick bara falsk stolthet tillbara. Att det ska vara så svårt att se sina misstag och försöka rätta till dem. Varför vänta tills jag ska rätta till de, istället för att ta sitt ansvar? Nej, jag blir fortfarande förvånad av de människor jag trott att jag känner bäst. Men sen så har jag mig själv att skylla, jag som ska-klara-allt. God morgon förresten.
Vad har hänt gumman? Hoppas du mår bättre nu.
(det märks att du läser självkänsla nu ^^)
Vad söt du är! Vad glad jag blir, även om jag dock inte känner mig så inspererande just nu=/ Tycker att du är en förebild. Du kommer lyckas. Du har lyckats, vet du det? Du kommer klara det här.
Men har det löst sig för er? Hur mår du nu? Haft en bättre dag idag?
Kramar
Haft de bättrer idag?
Kram!
Hur mår du nu vännen? Tänker på dig
Känner igen mig i dina tankar. Vad et är svårt. Känner du dig bättre nu på eftermiddagen? Kul att du addat mig på FB förresten.. Kram
