December 31, 2008
God morgon änglar. Sista dagen på detta året nu. Samtidigt som jag tycker att det kommer bli skönt med ett nytt kalenderår, så tycker jag att det är lite jobbigt att tiden går så snabbt. 9 år sen milleniumskiftet, som jag spenderade i en hiss som stannat. Var dock med min bästa kompis så det gjorde inte så mycket. Och ikväll ska vi ses igen och fira lite. Blir ganska lungt för min del. Lagom sprit och mat och endast personer som jag kännt i flera år. Där känner jag mig tryggast. Men jag känner mig samtidigt väldigt tråkig som tackat nej till många stora nyårsfester. Jag har bestämt mig för att det nya året ska börja utan baksmälla och utan matångest på grund av baksmällan. Förra nyåret var katastrof, och hela förra vintern vill jag bara glömma.
2008 har lärt mig mycket. Jag är så mycket klokare och friskare nu. Jag har sökt hjälp för min ätstörning och jag går i behandling för den. På 4 månader har jag kommit så långt. Varit kräkfri och hetsfri i 5 månader. Räknar inte in överätningar, föööör mycket godis eller att småäta hela dagen. Ni som haft hetsätningsproblem vet nog hur en hetsätning kan se ut. Vi pratar inte alls om 1 påse godis, utan om 10.
Jag har kommit så mycket närmare mig själv. Jag lyssnar och tar hand om min kropp och skadar den så lite som möjligt. Jag är på väg upp, även om stegen är små. Det är mina steg, och de är bra hur långsamma de än är. Jag har lärt mig att uppskatta min omgivning och det som andra gör för mig. Jag har även börjat att uppskatta mig själv, även om det oxå går i lugn takt. Jag har lärt mig att säga Nej när jag inte vill göra någonting. Jag har lärt mig att tacka nej till fester och tillställningar som jag inte vill gå på, men som alltid gick på innan för att 'alla andra gjorde det'. Jag har berättat för de flesta av mina närmaste vänner att jag har ätstörningsproblem och detta har fört dem och mig så mycket närmare. Jag har slutat se träningen som enbart en kompensation och slutat gå mina timmars-långa promenader. Jag har tillåtit mig själv att ta sovmorgon och börjat äta mat som jag inte vågat innan (bröd, pasta, kakor m.m) Jag har helt enkelt börjat göra saker jag vill, och slutat göra saker jag inte vill. Jag är stolt över mina framsteg.
Dock betyder inte detta att jag är i mål. Det betyder att jag är på bra väg och det får ta hur länge som helst att komma fram. Det viktigaste är att jag är på väg dit och att jag kommer komma dit. Sen så vet jag inte om man någonsin blir helt fri från ätstörningar. Finns nog inte en enda tjej som inte ibland tänkt på vad hon stoppar i sig och att hon kanske inte borde äta 2 kg godis om dagen.
Hoppas att ni alla får en riktig bra kväll och att det nya året kommer föra med sig ännu bättre grejer än det vi läåmnar bakom oss nu. Hopp har vi ännu, och hoppet försvinner inte så länge man lever.
Kramar, Naa
2008 har lärt mig mycket. Jag är så mycket klokare och friskare nu. Jag har sökt hjälp för min ätstörning och jag går i behandling för den. På 4 månader har jag kommit så långt. Varit kräkfri och hetsfri i 5 månader. Räknar inte in överätningar, föööör mycket godis eller att småäta hela dagen. Ni som haft hetsätningsproblem vet nog hur en hetsätning kan se ut. Vi pratar inte alls om 1 påse godis, utan om 10.
Jag har kommit så mycket närmare mig själv. Jag lyssnar och tar hand om min kropp och skadar den så lite som möjligt. Jag är på väg upp, även om stegen är små. Det är mina steg, och de är bra hur långsamma de än är. Jag har lärt mig att uppskatta min omgivning och det som andra gör för mig. Jag har även börjat att uppskatta mig själv, även om det oxå går i lugn takt. Jag har lärt mig att säga Nej när jag inte vill göra någonting. Jag har lärt mig att tacka nej till fester och tillställningar som jag inte vill gå på, men som alltid gick på innan för att 'alla andra gjorde det'. Jag har berättat för de flesta av mina närmaste vänner att jag har ätstörningsproblem och detta har fört dem och mig så mycket närmare. Jag har slutat se träningen som enbart en kompensation och slutat gå mina timmars-långa promenader. Jag har tillåtit mig själv att ta sovmorgon och börjat äta mat som jag inte vågat innan (bröd, pasta, kakor m.m) Jag har helt enkelt börjat göra saker jag vill, och slutat göra saker jag inte vill. Jag är stolt över mina framsteg.
Dock betyder inte detta att jag är i mål. Det betyder att jag är på bra väg och det får ta hur länge som helst att komma fram. Det viktigaste är att jag är på väg dit och att jag kommer komma dit. Sen så vet jag inte om man någonsin blir helt fri från ätstörningar. Finns nog inte en enda tjej som inte ibland tänkt på vad hon stoppar i sig och att hon kanske inte borde äta 2 kg godis om dagen.
Hoppas att ni alla får en riktig bra kväll och att det nya året kommer föra med sig ännu bättre grejer än det vi läåmnar bakom oss nu. Hopp har vi ännu, och hoppet försvinner inte så länge man lever.
Kramar, Naa
Kommentarer
Trackback
