möte med doktorn
Doktornn tyckte att jag behövde berätta för fler personer om min ätstörning, bland annat mormor, med tanke på den som hände förra veckan. Hon har rätt. Att gå runt och bära på en sån hemlighet för familjemedlemmar och nära vänner är påfrestande. Det blev ju så mycket enklare nu när mamma och K vet. Att kunna berätta vissa saker för dem har gjort att det känns enklare att bära allt.
Det blev massa tårar när mormor kom på tal. Och jag har alltid varit rädd för att hon skulle döma mig. Jag har alltid varit rädd för kommentarer om mitt utseende. Även om jag är normalviktig så känns det jobbigt under släktmiddagar när jag sitter bredvid min kusin som är anorexiasmal. Det känns som om alla granskar mig och tänker 'varför är du så tjock jämfört me dig kusin?'.. Men usch.. det är klart att de inte tänker så, men det gör det inte mindre jobbigt.
Jag ska ställa mig i kö på stadsbiblioteket för Mattillåtet. Har pratat med K, och han ska hjlpa mig att hämta ut boken. Själv så vågar jag tyvärr inte.
Hoppas ni får en mysig dag och kväll. Själv så ska jag på middag hos en tjejkompis ikväll. Hoppas att det går fint, hejsvej!
Jag tänkte samma tanke om boken. Jag ska jävlar reservera den. Och jag ska våga hämta ut den själv! Ska reservera den nu bara för det. Tack!
Och tack för att du ringde härom dagen, det värmer! kram
Den boker är verkligen bra, har du läst den innan? Jag tror också att det är lättare om andra vet, jag tycker bara att det är jobbigt att ingen vet vad det är. Men man får väll förklara då... Lycka till med allt. KRAM
Kan vara en bra ide att börja berätta. Det har jag gjort nu, för många vänner. Mewn känns ändå på något vis svårare att berätta för släkten och familjen. Det har jag inte vågat, ännu.
Mattilåtet läser jag nu. Den är verkligen jätte bra. Läs den så fort du bara kan. Jag skall läsa den en gång till sen=) Det är bra tycker jag.
Hoppas kvällen din blev bra. Kram
