Saphary

Idag så har det varit acceptans, acceptans och acceptans precis hela tiden. Jag avgör hur jag vill leva mitt liv. Det är mina handlingar och tankar som avgör min framtid. Jag har mitt liv i mina egna händer. Och jag kan göra precis vad jag vill med det. Vill jag spendera mitt liv med att deppa och tycka att livet är orättvist, så får jag göra det oxå. Men det tänker jag inte göra. Jag ska istället se till att förverkliga mina drömmar och mål och vara den bästa mot mig själv. Jag ska sluta hata min kropp och min själ, jag ska sluta tala till mig själv som om jag vore värdelös. Jag ska leva mitt liv så som jag vill, och jag vill vara lycklig.

På behandlingsmötet så gick det bra. Jag fick inte alls mycket skäll. Hon förstod att det var svårt att fortsätta äta som jag gör och inte träna. Hon tyckte även att det var okej att jag gick promenader, så länge jag inte gick själv i enbart kompensationssyfte. Nästa torsdag ska jag väga mig. Jag tror att jag kommer blunda och vägra se siffrorna. Hur som helst, så är målet att inte dra ner på maten ytterliggare innan vägningen. Jag har en sund och stark kropp och siffrorna på vågen ändrar inte min betydelse.

Jag ska även få börja gå hos en sjukgymnast där vi ska lära oss att bara vara. Andning och meditation och att slappna av och trivas i min kropp. Jag ser fram emot detta. Jag tar emot all hjälp jag kan få för att bli frisk. Jag vägrar vara offer för sjukdomen. Jag vägrar acceptera sjukdomen och leva efter den. Sjukdomen ska leva efter mig och på så sätt försvinna. Jag älskar livet och jag väljer att leva det och inte tvärtom. Acceptans och ansvar det är mina starkaste ord. Nästa gång du pratar nedvärderande om dig själv, så stanna upp och tänk efter. Behandla dig själv så som du hade behandlat din närmaste vän. Hade du sagt till dina vänner att de är äckliga och värdelösa? Nej. Säg det inte till dig själv heller då. Du är det näsmaste Du har. DU är det bästa Du har. Och ingen annan är lika bra på att vara Du. Tänk att du är speciell just för att du är du. Hade du sett ut som henne eller varit lika duktig som honom, ja då hade du itne varit speciell alls.

Vi pratade även om det här med godis. Allt man förbjuder, vill man ha extra mycket. Vi älskar att bryta regler. När mamma gav en utegångsförbud så gick man ändå ut. När pappa sa rök inte, så rökte jag ännu mer bara för att. När jag förbjuder mig själv från att äta godis och onyttigt, så är godis och onyttigt allt jag tänker på. Så jag ska sluta förbjuda mig. Utan jag ska välja när jag ska äta och när jag inte ska äta. Blir jag sugen så ska jag ställa frågan om jag är sugen på riktigt eller om det är så att jag istället är hungrig eller törstig. Mitt val, mitt ansvar.

Jag är påväg. Jag ska upp. Fullt medveten om att jag kan trilla. Fullt medveten om att jag kan ta mig upp om jag trillar. Ansvaret ligger i att ta sig upp när man trillat och inte ligga och kräla bara för att man är sjuk och kan. Ni ger mig styrka!