Capoeira
Vaknade hos K imorse. Är lite sur på honom sen bråket igår kväll. Jag känner mig inte uppskattad alls. Jag känner att det är jag som får vårt förhållande att fungera. Utan mitt ork skulle det rasat för länge sen.
Idag har jag second hand shoppat på Emmaus, både den på Kirseberg och vid Augustenborg. Nästan ett år sen sist. Bulimin har gjort att mitt klädintresse har minskat. Hur kul är det att stå i provrummet och se på sin äckliga kropp. Man vill hellre ligga i sin säng med sitt stora täcke över och äta 30 kg choklad, för att veckan därpå försöka straffa sig själv med att träna sönder sin kropp så att man knappt kan gå. Jag älskar träningsvärk. Då vet jag att jag gjort någonting. Att jag kommer bli pinnsmal ... men vem har jag försökt lura alla år? I alla fall så blev det en brun skinnväska, 2 skärp, en kort 50-tals klänning, 3 koftor och 2 scarves. Jag ska inte sitta här och säga att jag behövde allt när sanningen är att mina tre överfulla gardarober redna innehåller allt detdär. Men shopping är plåster på såret och om det är det jag behöver för att inte falla tillbaka i min hetsätning så får det vara så!
Klockan 7 började capoeiran och vi höll på i två timmar. Idag har jag fått lära mig att spela instrument och vi har sjungit. Det som gör capoeiran så intressant är att man alltid gör nya saker. Vi sjunger, spelar instrument, övar in nya sparkar och slag, hjular, gör egna singelnummer osv. Min grupp är helt fantastisk och man känner sig verkligen accepterad. Jag har inte varit rädd för att misslyckas med någonting. Jag har vågat min in i ringen och visat upp det jag lärt mig. Imorgon
blir det samba :D
