Saphary

Reklam finns överallt och vi alla påverkas av den, oftast omedvetet. Tidningarna vi köper och de olika modebloggarna på nätet säger till oss vilka kläder och färger som är inne till höst och hur dessa olika framhäver olika figurer, vilket kaffe vi ska dricka under fikapausen men ändå behålla vikten, vilken musik vi ska lyssna på, hur vi ska få det vita leendet att visa upp, hur och vad vi ska äta för att tappa 15 kg på 1 vecka, hur vi ska vara den perfekta flickvännen, den framgångrikaste tjejen på jobbet, duktigast i skolan bla bla blaaa ... Dagligen blir vi matade av detta och det har vi blivit ända sen början. Det finns alltid något som vi kan bättra på. Följer vi alla råd och framstår som perfekta så kommer vi att beundras av alla människor värda att räknas. Vi får bekräftelse, självklart något som vi vill ha. Dock ställer dessa måsten en otrolig press på oss. Jag vill att de ska titta på mig och vilja vara som jag, de ska avundas mig, till och med hata mig. It's fine, för då mår jag bra. Eller gör jag det?

Folk förväntar sig olika saker av olika människor och vi vore robotar om vi inte påverkades av detta. Tjejer i 12-års-åldern införlivar sig själva om att de bör se ut som Baywatch-brudarna om de någonsin ska räknas som någon. Du finns inte om du inte ser ut sådär. Ingen kommer att se dig. Du kan lika gärna försvinna. Ingen skulle märka det. Så hon lär sig att hata sin kropp. Hon hittar fel. Helst plötsligt så är näsan som du alltid tyckt vara söt, ful. Benen börjar dallra för mycket. Brösten är inte tillräckligt stora. Magen växer istället för brösten. Hon börjar banta, svälta sig själv, allt i tron om att det kommer att göra henne mer accepterad.

Jag har en dålig ovana. Jag uppskattar mig själv bara om jag presterar något. Och självklart så måste jag prestera mer var gång om jag vill känna ruset. Detta är mycket destruktivt då det bara pekar på att jag egentligen, i grund och botten, inte tycker om mig själv för den jag är. Jag sätter höga krav på mig själv. Jag ska vara bäst. Jag måste vara bäst. Jag borde vara bäst. Problemet med alla dessa krav på att vara bäst förmedlar ett livsfarligt budskap - att jag måste prestera någonting för att få ett värde som människa. Jag kan inte bara finnas och samtidigt vara värd någonting. Jag måste hela tiden bekräfta mig själv att jag bara finns om jag syns. Om andra ser mig prestera bra så tror de oxå att jag är bäst. Men vårt värde som människor är egentligen oberoende av om vi presterar något eller inte. Och det är detta skolor är så dåliga med att förmedla. För ett barn har inte högre värde för att de klarade alla glosor i engelska än de som bara klarade 2 av 20. Vi är fortfarande födda till ett lika värde!

Så vi ska sluta att försöka leva upp till andras krav på oss och även våra egna. Vi ska vara oss själva istället. Ändrar vi på oss så är du inte du, och jag inte jag. Och att vara jag räcker gott och väl? Det enda vi ska försöka ändra på det är vår egen syn på oss själva. Vi ska umgås med människor som ger oss inspiration till att våra vara oss själva och inte med människor som varken medvetet eller omedvetet trycker ner oss. Vi ska försöka att hitta en balans inom oss och bli av med alla våra skuldkänslor som tränger sig fram. Vi ska inte hetsäta för att glömma, för att sörja, för att glädjas.