dåligt självförtroende?
Vårt självförtroende har med vår självbild att göra, det vill säga sättet vi ser oss själva på. Om man jämför sig själv med andra personer och jämförelserna leder till en nackdel för oss själva så blir resultatet sämre självfötroende. Personer som lider av bulimi jämför sig hela tiden med andra, vilket ökar risken för det dåliga självförtroendet som hela tiden blir starkare och starkare.
En person med dåligt självförtroende uttrycker sällan sina åsikter då de riskerar att säga saker som inte passar in. Man vill självklart inte säga något dumt som kan få andra att 'tro att man är dum'. Ju fler gånger man låter bli att bidra desto mindre tror man på sig själv. Under hela min skolgång så var jag rädd för att räcka upp handen, även om jag visste att det jag skulle säga eller fråga var vettigt. Jag var rädd för att säga fel som skulle göra att de andra skrattade. Jag var rädd för att börja stamma och uttrycka mig dumt. Jag var rädd för att fråga en fråga som var självklar för alla andra men inte för mig. istället frågade jag alltid någon kompis i slutet av lektionen istället. På så sätt så hamnade jag aldrig back i skolan, men jag kan lova att jag hade kunnat hänga med bättre om jag bara kunde räcka upp handen. Vad är det man är så rädd för? Det satt säkert minst fem elever till som tänkte samma fråga men inte heller vågade. Jag kunde gjort det enklare för dem om jag räckt upp handen. Varför vill jag framstå som den som är smartast, är snyggast, är mest självsäker, när det egentligen inte är så?
"Jag är tuff och ingenting kan såra mig".
(Egentligen känner jag mig rädd men om jag hotar dig så hoppas jag att du blir så rädd för mig att du låter mig vara ifred.)
"Jag vet allt."
(Jag känner mig egentligen mycket osäker på mig själv, men om jag framställer mig själv som en självsäker person som vet allt och bäst så hoppas jag att du inte utmanar mig.)
"Jag är totalt hopplös och klarar inte av någonting i mitt liv. Jag kan inte ens köra bil. Att laga mat är omöjligt. Jag är en idiot."
(Ingen förväntar sig någonting av mig så länge jag ständigt säger att jag är oduglig på allt, så på det sättet så kan jag inte heller misslyckas med någonting. Jag blir helt beroende av andra och får på det sättet ett behagligt liv, helt befriat från krav.)
Jag började läsa hennes bok imorse när jag vaknade, och jag kan säga att jag är positivt inställd till den. Den kanske inte kommer hjälpa mig, men den kommer kanske att få mig att tänka om i vissa situationer. Jag vet att ingenting är möjligt att uppnå över en natt, men med små steg så kan man komma en bit på vägen. Jag har bestämt mig för att lyckas, och bara det ser jag som ett jättekliv i rätt riktning.
Idag började Malmö festivalen och jag tog mig till stan vid 12-tiden för att äta lunch med mamma. Blev libanesiskt, mums. Jag skippade brödet, men åt allt kött. Det känns skönt på något sätt att inte äta upp allt på tallriken, även om jag oftast vill. Det händer oftast när jag är med andra. Jag leker lite för fin så att de inte tror att jag är det matvraket som jag egentligen är. I sällskap av andra så äter jag oftast mindre och mer kontrollerade portioner, medan jag kan lasta upp en portion somn räcker för två när jag är ensam. På vägen hem så tog vi en glass var. Jag kände mig så äcklig när jag gick där på gatan med min glass. Det kändes som om alla tittade på mig och tänkte Tjockis!!
Varför kan jag inte bara få njuta av något gott? Varför förknippar jag allt "onyttigt" med negativa känslor? Ibland så vill jag bara ge upp, lägga mig ner och sova bort några år. Sova bort denna jobbiga tid .. Så klart så äter jag inte under dessa år som jag ligger i ide, vilket kommer att resultera i en smal och slank kropp .. Haha, visst kan man önska?
Jag känner igen mig så väl! Aldrig att jag räckte upp handen i skolan om jag inte var 110% säker. Vad det något jag inte förstod så frågade jag inte, inte kompisar heller. Fast där jag har varit tystas är ute på fester eller med kompisar, när man är fler än en. Jag har aldrig vågat klämma ur mig någonting för jag tror att allt jag säger är korkat och att jag ska uppfattas som konstig. Men istället tycker de ju det är konstigt att jag inte säger något. Och ofta vågar ju inte folk fråga varför heller... Hoppas du får en finkväll!
fatta vad lika vi tänker. helt sjukt ju.
väldigt bra utdrag om de där med självförtroende och allt. jag var exakt lika dan under alla mina skolår, även gymnasiet..
men vi ska ta igen detta nu, eller hur
Känner igen mig i allt det du skriver. Att inte våga säga något av rädsla för att säga fel eller göra bort sig. Ångesten som kommer av att äta inför folk... Äckelkänslan när man går på stan med en glass i handen och de stora portionerna man lassar upp när man är ensam och ingen ser.
Vi kämpar tillsammans!
