Nya framsteg

Jag kommer ihåg när jag var som mest fast i sjukdomen. Började jag dåligt en dag så gick alla andra dagar lika illa. Började jag måndagen utan kontroll (dvs. utan mat- och träningsplanering) så kunde jag skita i hela veckan och bara ligga hemma och gråta. 'På måndag börjar jag', tänkte jag alltid. Sen så började jag klara mig fler dagar irad, ibland till onsdag eller torsdag och sen var det 'skit samma'.

Men nu klarar jag mig bättre. Och detta handlar inte om att inte äta planerat, utan för att jag har börjat lägga till så många fler livsmedel i mig okej-mat-lista. Min mat bestod enbart av grönsaker, frukt och keso innan, och kanske lite kyckling eller kräftor. Stektes ofta i en wokpanna och åts till lunch och middag.Till frukost blev det keso med frukt. Té dracks i mängder för att jaga bort hungern och fylla ut magen. Dessutom så var jag fast i att té var såååå hälsosamt, så att jag kunde dricka 4-5 liter. Hur som helst så var det tråkigt och det var inte konstigt att det slog över så ofta. För så fort jag tog något som inte ingick i denna listan, så var min dag förstörd. Omöjligt att äta med familjen eller vännerna. Omöjligt att vara social eller att vara hemifrån i nån timme i rad. Jag vågade helt enkelt inte.

Nu vågar jag äta mer. Dock finns det fortfarande vissa saker som jag inte klarar av. Fettig mat görs aldrig. Mat som innehåller grädde, kokosmjölt, smör, creme fraiche, mjölk osv äts aldrig. Sås till maten är bannlyst. Dock får jag ändå i min fett via fisk, nötter, olivolja till stekning och avocado. Och bara detta är ett stort framsteg. För ett halvår sen så hade jag skrattat åt mig själv om jag visste att jag skulle börja äta dessa "förbjudna livsmedel".

Kolhydrater finns oxå till varje måltid, även om det inte är hela portioner. Snabbmat har alltid varit förbjuden. Godis eller kakor var strikt förbjudet innan, men nu klarar jag det i relativa mängder utan att få panik.

Jag ville egentligen skriva om hur man går vidare efter en kväll med godis och kakor. Mitt nya tankesätt har hjälpt mig mycket, och likaså behandlingen på mottagningen. Jag började förlåta mig själv. Jag accepterade att det gick åt skogen en dag, men varför skulle det då göra det alla andra dagar? Varför skulle jag fortsätta att straffa mig själv idag för något jag gjorde igår? Tänk hur ologiskt det är? Jag bad ju om ursäkt så varför skulle jag fortfarande behandlas illa? Sätt er bästa kompis i denna situation. Om han/hon gjort något illa mot dig och bett om ursäkt och ni bestämmer er för att ge personen en andra chans. Hur dumt skulle det inte varit om ni nästa dag började bråka med personen igen för något som du förlåtit henne/honom för?

Jag började helt enkelt att behandla mig själv bättre. Jag insåg att jag inte var så speciell, att jag inte var så olik andra. Att jag inte skulle straffas om andra inte skulle sftraffas. Att min kropp inte fungerade på något speciellt sätt utan fungerade precis som alla andras. Att jag inte alls behövde vara smal för att någon skulle märka mig. Att det räckte med att vara mig själv. Jag förlät mig själv för allt jag gjort och accepterade faktum att det var som det var. Livet blir inte bättre om jag går ner 5 eller 10 kg. Ingen kommer tycka om mig mer och jag kommer bara att oroa alla omkring mig.

Ta hand om er och förlåt er själva!

Kommentarer
Postat av: Tant Malin

Underbart inlägg, du beskriver så bra skillnaden mellan förr och nu. Keep up the good work!



2009-01-12 @ 10:58:29
URL: http://tretusenggr.blogg.se/
Postat av: Tove

fint inlägg vännen! kändes som om det träffade mig precis på min svåra punkt idag, och fick mig att tänka till lite.. bra! =) börjar förlåt mig själv för gårdagen nu.. som du sa innan, vad gör det idag?? =)

kramar!

2009-01-12 @ 12:23:27
URL: http://livetarnu.blogg.se/
Postat av: Lisa W

Helt underbara ord! Känner igen mig själv så otroligt mycket!

2009-01-12 @ 13:41:43
URL: http://acceptans.blogg.se/
Postat av: lisa

Det här var riktigt bra skrivit!

Tack

2009-01-12 @ 16:52:53
URL: http://atstorningsfriskajagbli.blogg.se/
Postat av: Paris

Som du åt när du var som värst äter jag nu, och jag känner mig ändå bättre nu =S





var går du i behandling ? =)

2009-01-12 @ 20:42:35
URL: http://myanalife.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0