learn from your mistake

Jag saknar all inspiration till att skriva. Har tänkt flera gånger "ja idag, idag ska jag skriva något bra", men det har alltid slutat med att jag glömt bort bloggen. Jag vet ng inte riktigt vad jag skulle kunna skriva. Allt går ju som planerat och ätstörningen avlägsnar sig sakta men säkert. Tjock-känslorna kommer allt mer sällan och jag vågar äta allt fler gånger. Jag ligger på samma vikt som jag låg på förra vintern när efedrin och spya var mina närmaste vänner.

Känner mig rätt dum nu i efterhand. Hur kunde jag låta det gå så långt? Hur kunde jag vilja förstöra min kropp och oroa mina nära omkring mig? Bulimi måste vara det mest ego som jag gjort. Trott att världen kretsar kring mig, att alla tittar och bryr sig om mig, att alla dömer mig, att jag är centrum för allas värld. Puuuuh, tur att det inte är så.

Jag vet så mycket bättre än att göra om det jag gjort, men jag kan inte sluta tänka på en sak. Att bli sjuk var en omedveten process. Jag var väl medveten om att det inte var bra för mig att göra och tänka i vissa banor, men jag trodde aldrig att det skulle gå så långt som det gick. Tänk om jag om 2 år skulle börja gå mot samma sak, utan att förstå det, och hamna på samma ställe som jag varit på innan? Många får ju återfall. Jag hoppas bara att jag lärt mig en läxa och att jag aldrig kommer att hata mig själv så mycket att jag kommer tillåta mig själv att skada min kropp på det sätt jag gjort. Man lär sig av sina misstag, är det inte så?

Kommentarer
Postat av: Mollan70

Hej! Kikar in och lämnar en tass.

2009-01-24 @ 19:49:31
URL: http://metrobloggen.se/Mollan7

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0